Med Overgrown Path slog koreografen Ji?í Kylián in på en ny väg. Det är den första balett han skapade där koreografin inte uteslutande byggde på musiken utan också på omständigheterna bakom den. Där finns rörelser som utan att följa musiken har inspirerats av Janáceks intima pianosvit från åren kring 1902 som var den mörkaste tiden i tonsättarens liv.
Den snart femtioårige Janáceks älskade dotter Olga dog 21 år gammal efter en lång tids sjukdom. Några år tidigare hade också hans son Vladimir ryckts bort. Dotterns död satte djupa spår i alla Janáceks verk från åren kring sekelskiftet och i synnerhet i operan Jenufa, den lilla kantaten Elegi över min dotter Olgas död och pianosviten Den igenvuxna stigen. Det sistnämnda verket består av tio fristående stycken, bl.a för kammarorgel, som fogats samman till en pianosvit.
Det är en i högsta grad självbiografisk musik där tonsättaren blickar tillbaka på sitt eget liv. Sviten genljuder av minnen. Återblicken är som en vandring längs en igenvuxen stig. Hågkomsterna har snärjts in i tidens lövverk. Åren har förändrat händelsernas innebörd, deras värde och känsloladdning. Vissa händelser framträder med skarpare konturer, andra har förlorat sitt emotionella innehåll. Ji?í Kylián har uttryckt allt detta i sin koreografi utan att därför försöka skildra Janáceks levnadshistoria eller teckna sin egen självbiografi. ”Det enda självbiografiska elementet är att jag känner Janáceks hemland väl”, säger Ji?í Kylián.
Balettens tema är livet och döden, två företeelser som är varandras förutsättning. En av utgångspunkterna är att livet går vidare när någon dör. Det personliga dramat utspelas bara i de närmastes trånga krets. Där står tiden still, men utanför flyter livet vidare i sina gamla fåror. Detta fenomen kan man iaktta också i mindre dramatiska sammanhang, t.ex när man sitter och pratar i ett rum där också andra är inbegripna i ett samtal. De andras samtal kan gälla liv eller död men det är ändå dina egna ord som är viktigast hur alldagliga de än är. ”Under förberedelserna hade jag långa överläggningar om dekoren med Walter Nobbe”, säger Ji?í Kylián. ”Det var under det amerikanska presidentvalet. Och även om jag visste hur mycket som stod på spel i valet, var dekoren just de betydligt viktigare för mig.
Denna växelverkan mellan det privata och det allmänna är en av byggstenarna i den här baletten. ”Den scen publiken ser är bara en del av en mycket större helhet”, säger Ji?í Kylián.”Det som utspelas på scenen kan inte ryckas loss från det som händer i världen utanför. Därför fylls scenen då och då av grupper av dansare som är budbärare från andra delar av världen. De har med sig sina rörelser utifrån och de följer inte musiken. I slutet av baletten där en flicka mitt på scenen. De andra dansar optimistiskt vidare. Någon är borta. Än sen då? Det är inte så grymt som det verkar. Sånt är nu en gång livet. Det har jag också själv upplevt.”
Den elfte och sista scenen dansas utan hörbar musik men den bygger på Jenufa, den opera Janáceks skrev samtidigt som pianosviten. Medan han arbetade med pianomusiken måste han alltså hela tiden haft Jenufa i tankarna. I baletten skildras detta växelspel just genom att operans musik uttrycks enbart i dansarnas rörelser. Det var viktigt för Kylián att svetsa samman de elva scenerna till en enhetlig balett. Därför finns dansarna kvar på scenen också mellan musikstyckena.
”Den här baletten är oerhört viktig för mig”, säger Ji?í Kylián. ”Därför kommer jag att arbeta med den i åratal tills den blir perfekt. För mig är det här första gången premiären inte är det viktigaste.”
Overgrown Path är tillägnad Antony Tudor som enligt Kylián är ”en av vår tids största koreografer”. Det uppstod ett speciellt förhållande mellan de båda koreograferna sedan Tudor hade sett några av Kylián baletter i New York. ”Jag hade bara sett några få av Tudors verk”, säger Ji?í Kylián. ”Vi träffades under en av våra föreställningar i New York och han var extatisk. Han sa att jag förde hans stil vidare och att jag gjorde saker som han alltid drömt om att göra. Han har också arbetat mycket med tjeckisk musik och han är starkt påverkad av den tjeckiska kultur som också är min bakgrund. Hans erkännande gjorde ett oerhört starkt intryck på mig. Det kommer att ge mig kraft i svåra tider.”
Overgrown Path hade urpremiär med NDT (Nederlands Danstheater) 1980.