Musiken är Lacrimae för piano och viola opus 48 av Benjamin Britten. Den bygger på ett tema av variationer från en vaggvisa av John Dowland.
– Det är ungefär vad baletten är för mig säger Philip Taylor, som en vaggsång. Sömnen är ”the final passage”. Man kan jagas invärtes eller utvärtes av något. Vad får publiken bestämma själv. En tanke som fladdrar förbi, som kan vara så stark att den stannar i minnet och kanske växer till en större tanke. Som ett frö som planteras och växer inom eller utom en.
Philip Taylor hoppas att publiken, när de ser hans balett ska känna sig delaktiga, att de inte ska kunna låta bli att ryckas med.
Baletten är gjord för tre dansare. Han tycker det ska bli intressant att de olika lagen hos Cullbergbaletten kommer att variera ”könsmässigt”.
Baletten skapades ursprungligen för Nederlands Dans Theater säsongen 1984/85.