I Guiseppe Carbones Personnr 7852 (originalets titel 7852 My Name) symboliserar numret människans namn som matas in i datorns minne och människans drama i den industrialiserade världen där individens personlighet krossats av vardagens mekaniska arbete. De mänskliga värderingarna har upphört att existera och likaså de mänskliga kontakterna. Förhållandet mellan man och kvinna blir till en vardaglig rutin som resulterar i likgiltighet.
Mannen gör uppror och upptäcker i sin fantasi en annorlunda värld, en fri och idealisk värld. Han försöker finna mänskliga kontakter i sin mekaniserade värld men ignoreras av det samhälle han lever i. Han reflekterar över sin ensamhet och söker sin tillflykt till den idealiska värld. Ensam lyckas han inte anpassa sig och inte heller kan han, efter ett flertal försök, befria sig från de osynliga kedjor som fjättrar honom vid det mekaniska system han från födseln tillhör. Hans desperation får honom att överväga självmord. Till slut hjälper hans idealvärld honom att anpassa sig och han lyckas finna sig själv. För ett kort ögonblick lever han i denna drömvärld. Drömmen löses upp till slut och han blir återigen den mekaniska människan från förr. Mannens dröm kan även ses som en strävan efter en ny väg för att besegra ensamheten i den industrialiserade världen.