Författare: Hanna Johansson

  • Mias brev till Eleanor

    Mias brev till Eleanor

    Varje månad skriver någon, oftast från oss i kompaniet, ett brev till en annan person som sedan tar vidare pennan och skriver till någon annan. Breven är personliga och reflekterar mycket kring dans, dansens roll och situation, hur det är att framföra dans med mera.

    Brevet nedan är skrivet av Mia Larsson, danschef på Riksteatern till dansaren Eleanor Campbell.

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att få breven direkt till din inkorg.

    Kära Eleanor,

    Jag skriver ett brev till dig, det känns högtidligt och ovant.  Det var länge sen jag skrev ett brev och i mitt vardagliga arbete ryms sällan den här typen av reflektion. Vad är min praktik och mitt förhållningssätt till arbete. Harrisons brev fick mig att tänka på flexibilitet, öppenhet och integritet. Han beskriver flexibilitet i förhållande till publiken, rummet och den konstnärliga processen. För mig är konsten livgivande och en självklar del av mitt liv. Det började med att vara publik, sen amatörteater, en önskan att bli skådespelare för att sedan landa i att vara producent. Det passade mig perfekt! Att vara med under hela processen och som producent lärde jag mig att lita på processen och att inte hålla fört hårt i vissa principer, att ha tillit till människor och det utrymme vi skapar tillsammans.  

    Öppenhet och integritet kan låta som motsatser men integritet är viktig och integritet det kollektiva arbetet. Den konstnärliga integriteten, visionen hos det konstnärliga teamet och det jag tror ni dansare referera som stamina. Men också att vi bidrar till processen genom att dela med oss av vad som är viktigt för var och en av oss oavsett funktion för att kunna delta, bidra – helt enkelt göra vårt jobb.  

    Vi möts här, utan att förminska oss själva, men vi är öppna för att låta oss påverkas och eventuellt förändras, är en formulering från ett arbete projekt som Riksteatern gjorde där elever från åk 9, lärarstudenter, personal från Riksteatern skulle samskapa en produktion. Den sammanfattar väl hur jag ser på kollektivt arbete. I mitt arbete som danschef tänker jag att det viktiga är att vi har gemensamma mål, att var och en vet vad hen har för uppdrag/roll/arbetsuppgifter och att alla har förutsättningar att göra sitt bästa.  Är det på plats finns det förhoppningsvis utrymme för att se allas behov och önskningar vilket ju inte betyder att de alltid tillgodoses. Flexibilitet och öppenhet är förutsättningar för att skapa det oväntade men ibland är det skrämmande då det osäkra är just osäkert. Här har vi en roll att spela – att som institution ta risker och att inte underskatta publiken. Vi ska vara flexibla och föränderliga så att vi inte fastnar i schabloner eller i ”så här har vi alltid gjort” men vi har också en mycket viktig uppgift att synliggöra att konst är ett arbete som görs av konstnärer som behöver tid, plats och pengar. Det kan vi aldrig förhandla bort. Ingen konst utan konstnärer! 

    Mitt intresse startade som publik, fascinationen och känslan i salongen. Allvaret var det som fångade mig som ung. Idag ser jag väldigt mycket scenkonst, framför allt dans och jag fortsätter att fascineras men kan förstås ibland tycka att det är tråkigt och till och med dåligt.  Men sällan ointressant. Hur är det för dig? Hur tar du in intryck från andra konstnärer i ditt arbete som dansare? Har din syn på dansen förändrats genom åren? Kan du plocka upp något som tar med dig in i ditt arbete? Kan det vara en rörelse, en gest eller är det helt andra saker? Kan man sampla som dansare? Här blev det många frågor på rad men min huvudfråga är, att se scenkonst inspirerar mig i mitt arbete men är också en nödvändighet för att jag ska förstå vårt fält och kunna ta kloka beslut. Vad betyder det för dig? 

    Varma hälsningar,
    Mia

    Läs Harrisons brev till Mia.

  • Intervju med dansare Lilian Steiner

    Intervju med dansare Lilian Steiner

    Lilian Steiner berättar om Exposure och hur det är att framföra föreställningen. Intervjun är på engelska.

  • Från repetitionerna av While in Battle I’m Free, Never Free to Rest

    Intervjuer och klipp från arbetet med While in Battle I’m Free, Never Free to Rest i koreografi av Hooman Sharifi.

  • Intervju med Renan Martins

    Intervju med Renan Martins

    Koreograf Renan Martins pratar om sitt arbete med Guerrilla för Cullberg.

  • Intervju med Ligia Lewis

    Intervju med Ligia Lewis

    Den här intervjun spelades in i samband med Ligia Lewis arbete med Some Thing Folk. Intervjun är på engelska.

  • Harrisons brev till Mia

    Harrisons brev till Mia

    Varje månad skriver någon, oftast från oss i kompaniet, ett brev till en annan person som sedan tar vidare pennan och skriver till någon annan. Breven är personliga och reflekterar mycket kring dans, dansens roll och situation, hur det är att framföra dans med mera.

    Brevet nedan är skrivet av dansaren Harrison Elliott till Mia Larsson, danschef på Riksteatern.

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att få breven direkt till din inkorg.

    Kära Mia,

    Jag skriver det här brevet till dig från Malmö där vi snart ska uppträda på Inkonst med Halla Ólafsdóttirs verk Sylph. Att turnera detta verk till Genève och nu Malmö har fått mig att minnas en av de mer njutbara aspekterna av turnerandet – flexibilitet. Men snarare än att handla om hur långt benet kan sträckas åt något håll, har det mer att göra med den anpassningsförmåga som krävs för att ta ett verk in i olika scenerum.

    Till exempel: publikens stolar fälls framåt. Nå? För de flesta verk spelar det ingen större roll, men när man tidigare har använt fasta (alltså icke-fällbara) stolar för att graciöst klättra över publiken medan man vågformar och flåsande följer rytmen i en Céline Dion-låt, betyder det att man måste tänka om kring tekniken för att ta sig genom publikhavet utan att förstöra en stol, en publikmedlem eller sig själv…

    Det är ett väldigt specifikt exempel, men det kräver ändå tid och eftertanke. Liksom att rita upp den slingrande vägen tillbaka till sidan av scenen efter att ha passerat genom publiken, foajén och kulvertarna bakom scenen. Liksom att kalibrera den performativa intensiteten beroende på om publiken sitter några decimeter eller några meter bort. Det kräver flexibilitet.

    Om jag lånar ett ord från Sylph-sammanhanget skulle man kunna säga att det är en form av shapeshifting – en förmåga att anta många former utan att kompromissa med kärnans integritet. Kanske är det en fin övergång till en av Joels frågor om min syn på relationen mellan ”dansare” och ”koreograf”.

    Precis som när man tar etablerade verk på turné till olika scener, behövs flexibilitet som grund i relationen mellan den som tar det konstnärliga ledarskapet i en process och dem som bidrar till skapandet. Flexibilitet kan ta många former — alltför många för att räkna upp här — men jag kan med säkerhet säga att flexibilitet inte kommer av att hålla fast vid något för hårt, utan snarare av respekt för och tillit till människorna och rummet för att uppnå något tillsammans.

    Jag tycker att kroppens fasciala system är en bra analogi här: om fascian är för stram stör den kroppens rörelse och funktion (verket / föreställningen / processen) — den hindrar möjligheterna till ”shapeshifting”. Men när kroppen har tillgång till att stödja strukturen kan hinder förvandlas till ögonblick som förstärker eller belyser olika aspekter av ett skeendes funktion.

    Kanske tappar jag mig lite i min analogi här, men det jag försöker säga är att tillit och samarbete mellan parter — vare sig det är rummet och föreställningen, eller koreografen och dansarna — kan skapa en öppenhet där en kreativ vision får möjlighet att blomstra, även på oväntade sätt.

    Guerrilla Photo: Carl Thorborg

    Detta får mig också att reflektera över hur öppenhet och flexibilitet är värden som jag försöker bära med mig in i varje ny skapandeperiod. Början av en ny process är en fantastiskt energifylld tid. Det är det ögonblick då koreografen och det konstnärliga teamet börjar smida en kreativ alkemi av de material de har att arbeta med. På ett sätt är det som att skapa en skulptur i lera i mörkret. Ju mer man arbetar, desto tydligare blir formen och detaljerna, och ofta, när ljuset tänds, är resultatet något helt annat än vad man först trodde.

    För min del litar jag på att när alla parter kan ge utrymme för att prova och inte veta, kan springa med oväntade resultat och kan mjuka upp hårda förväntningar, så kommer processen att ge det som behövs för visionen — och ge en större fördjupning i det som faktiskt finns och vill ta plats.

    Kanske låter allt detta lite väl esoteriskt. Kanske framstår det som självklart. Men Mia, jag arbetar så mycket med analogier, och när jag skriver till dig kan jag helt enkelt inte låta bli.
    Hur inkorporerar du flexibilitet i din roll som chef för Dans på Riksteatern? Hur förhandlar du mellan olika människors och konstnärers behov och önskningar för att skapa en vision?

    Jag önskar dig allt gott och ser fram emot att läsa ditt svar.

    /Harrison

    Läs Mias svar.

  • Holding Space – text av Aminata Cairo

    Holding Space – text av Aminata Cairo

    I sitt arbete med Guerrilla är Renan Martin inspirerad av Aminta Cairo, Ph.D. Hon arbetar passionerat genom akademisk kompetens med att lyfta värdet av allas berättelser. Bland annat har hon skrivit boken Holding Space. 

    Det här är hennes text till Guerrillas program:

    Kan du se mig? Hör du mig? Kan du känna mig? Får min berättelse verkligen vara här? Kan jag lita på att du håller utrymmet åt mig? Kan jag verkligen vara här i mitt fullständiga och komplexa jag? Kommer du att vara här och bevittna? Kommer du stanna, även när det blir obehagligt? Är du modig nog? Bryr du dig tillräckligt? Är du ödmjuk nog? Är du tillräckligt engagerad? Om så är fallet, låt oss gå vidare. Låt oss göra det här. Låt oss gå dit. ”Hold space” åt mig, så att jag kan ta mig dit… och vidare.

    Jag heter Aminata Cairo och jag skulle vilja att du upprätthåller utrymmet med mig för Renan och Cullberg. Att hålla utrymme (”Holding Space”) är en handling för att ge plats för det fullständiga och komplexa i vår berättelse, vanligtvis i ett sammanhang av orättvisa. Våra berättelser är rika och komplexa och har så mycket att erbjuda för att berika vårt liv och landskap. Tyvärr har vi, på grund av en specifik historia, skapat miljöer där vissa berättelser eller delar av vissa berättelser är gynnade framför andra. Som ett resultat censurerar vi oss själva eller begränsar på andra sätt våra uttryck. Vi lyser inte så starkt som vi kan.

    Vi har skapat denna begränsning, vi som människor. Därför kan vi åtgärda det. Vi kan skapa bättre utrymmen, utrymmen där vi kan komma in och bara vara, utan ursäkter, förklaringar, motiveringar eller anpassningar. Hur gör vi det? Det gör vi genom att jorda oss, andas, vara öppna och vara närvarande. Vi släpper de berättelser som klänger sig fast men ​​som inte längre tjänar oss. Vi är medvetna, försöker inte slåss, slappnar av och släpper taget. Det är vad jag vill att du ska göra här idag, för Renan, för dansarna. Var här, var närvarande, var öppen, döm inte.

    Låt oss hålla utrymmet för dem så att vi kan förvandlas.

  • En hyllningsskrift för dansen

    En hyllningsskrift för dansen

    Skriften dansaredansardansdansant är något så ovanligt som en samling texter om dans, av dansare, för dansare. Den är en kollektiv manifestation för att skapa en plattform för dialog, reflektion och kunskapsspridning av den samtida danskonsten i Sverige. Skriften hade release 11 juni 2024 och finns att ladda ner digitalt sedan 12 juni 2024.

    I skriften får vi möta verksamma danskonstnärer som enskilt och kollektivt – och högst personligt – bjuder in läsarna till sina olika dansvärldar. Intentionen med samlingen är inte att de ska ses som enskilda röster utan som en kollektiv manifestation för att skapa en plattform för dialog, reflektion och kunskapsspridning av danskonsten i stort. Skriften har översatts till engelska så att den även kan spridas bortom våra gränser.

    – dansaredansardansdansant riktar sig till allt från danskonstnärer till amatördansare, från dansbanorna på landsbygden till fritidsgårdarnas danslokaler i stan. Men det är också en skrift för politiker som behöver en djupdykning i danskonsten för att bättre förstå dedikationen bakom det professionella hantverket liksom för allmänheten för att se värdet av danskonsten som en del av det demokratiska samhället, säger redaktörerna Paloma Madrid och Nina Josef, båda yrkesverksamma dansare och koreografer, och fortsätter:

    – Vi vill visa på bredden av konstnärskap som finns inom det svenska dans- och koreografifältet idag, med förhoppningen att väcka intresse och debatt om både exkludering, långsam förändring och institutionell passivitet.

    Riksteatern och Cullberg är tillsammans med MDT (Moderna Dansteatern i Stockholm), Danscentrum Stockholm och Stockholms konstnärliga högskola ansvarig utgivare för skriften. Institutionerna har under en längre haft en dialog om en publikation kring dans där olika danskonstnärer fick möjlighet att uttrycka sig i skrift om sin dans.

    – Man skulle kunna säga att det är en festival i skrift där vi får syn på dansarnas och koreografernas olikheter och likheter och ger oss en inblick i dessa konstnärskap. Jag hoppas att skriften skapa nyfikenhet både inom och utanför dansfältet, säger Riksteaterns danschef Mia Larsson.

    Medverkande konstnärer: Anna Vnuk, Bambam Frost och Lydia Diakité, Carina Reich och Bogdan Szyber, Cristina Caprioli, Daniel Staaf, Maria Naidu, Mohanned Hawaz, Nassim Meki, Niki Tsappos, Ola Stinnerbom, Rani Nair, Satoshi Kudo, Sofia Castro, Sebastian Lingserius och Nefeli Oikonomou samt kollektivet Nya Rörelsen.
    Redaktörer: Ninos Josef och Paloma Madrid
    Samordning: Angelica Piñeros
    Grafisk formgivare: Ebba Hägne
    Översättare: Peter Mills och Angelica Piñeros
    Fotograf: Carlos Zaya (om inget annat anges)
    Ansvariga utgivare: Moderna Dansteatern (MDT Sthlm), Cullberg, Riksteatern, Danscentrum Stockholm, Stockholms konstnärliga högskola/Dans (SKH)

    LÄS DANSAREDANSARDANSDANSANT HÄR

  • Releasefest för dancersdancedancesdancingly @ MDT Moderna Dansteatern

    Releasefest för dancersdancedancesdancingly @ MDT Moderna Dansteatern

    RELEASEFEST FÖR NY PUBLIKATION

    Plats: MDT, Moderna Dansteatern, Slupskjulsvägen 30, Stockholm
    Tid: Tisdag 11 juni kl 17.00-20.00
    OSA här senast 7 Juni.

    Om publikationen

    dancersdancedancesdancingly är en publikation, kuraterad av Ninos Josef och Paloma Madrid, vilken tar sikte på att utforska och hylla konstnärskap inom den svenska danskonstens mångfacetterade landskap.

    dancersdancedancesdancingly är en samling porträtt som utgör en kollektiv manifestation med önskan att skapa en plattform för dialog, reflektion och kunskapsspridning kring danskonsten som ett universellt konstnärligt språk och dess betydelse.

    dancersdancedancesdancingly är en fördjupande dokumentation av konstnärliga perspektiv och erfarenheter av samtida frågor inom vår gemensamma konstform. En uppskattning för dansens kraft i vårt nutida samhälle.

    Medverkande konstnärer: Anna Vnuk, Bambam Frost och Lydia Diakité, Carina Reich och Bogdan Szyber, Cristina Caprioli, Daniel Staaf, Maria Naidu, Mohanned Hawaz, Nassim Meki, Niki Tsappos, Ola Stinnerbom, Rani Nair, Satoshi Kudo, Sofia Castro, Sebastian Lingserius och Nefeli Oikonomou, samt kollektivet Nya Rörelsen.

    För mer information och förfrågningar, vänligen kontakta:
    Ninos Josef och Paloma Madrid, Chefredaktörer
    E-post: dansantologi2024@gmail.com

    Chefredaktörer: Ninos Josef och Paloma Madrid
    Samordning: Angelica Piñeros
    Grafisk formgivare: Ebba Hägne
    Översättare: Peter Mills och Angelica Piñeros
    Fotograf: Carlos Zaya (om inget annat anges)

    Ansvariga utgivare: MDT Moderna Dansteatern, Cullberg/Riksteatern, Danscentrum Stockholm, SKH Stockholms konstnärliga högskola DANS (SKH)

  • Dansbänkar i Jönköpings län

    En Dansbänk är en digital dansupplevelse med syftet att göra den professionella danskonsten tillgänglig för alla invånare i Jönköpings län. På olika platser runt om i länet skapar danskonstnärer och koreografer dansverk som filmas och som är specifika för just den platsen. Besökarna upplever dansverket genom sin mobiltelefon med hjälp av en QR-kod som finns på platsen. Eftersom alla verk är skapade specifikt för en plats, går verket också bara att uppleva på just den platsen. Det finns hittills 16 dansbänkar runt om i länet. Dansbänkarna skapas i projektet DANSSpår, som är en del av Kulturutveckling, Region Jönköpings län. De aktuella dansbänkarna är skapade i samarbete med Värnamo kommun, Vaggeryds kommun och Gislaveds kommun.

    Cullberg medverkar i länets projekt Dansbänkar med solon ur sin aktuella föreställning Horse, the solos i koreografi av kompaniets associerade koreograf, amerikanska Deborah Hay. Under pandemiåret 2020/21 skapade Hay verket via länk, med dansarna på plats i studion tillsammans med repetitionsledaren Jeanine Durning.

    • Dansbänk i Värnamo: I Åbroparken i centrala Värnamo, vid Turkens bänk. Dansare: Vincent van der Plas. I samarbete med Värnamo kommun.
    • Dansbänk i Gislaved: Vid entrén till Glashuset, och inomhus i Glashuset. Dansare: Louise Dahl. I samarbete med Gislaveds kommun.
    • Dansbänk i Vaggeryd: Vid Kvarnen. Dansare: Anand Bolder. I samarbete med Vaggeryds kommun.

    Filmare för alla dansbänkar är Daniel Duarte, Fri Film.

    Dansbänkarna skapas i projektet DANSSpår, som är en del av Kulturutveckling, Region Jönköpings län.

    Läs mer om Dansbänkar här.
    Läs mer om DANSSpår här.

  • Q&A Jefta van Dinther and Suelem de Oliveira da Silva, May 2021

    Q: What would you say is the core of this piece. What ”state is it in”?

    Suelem: Yes, the core of this piece is the relationship between us and nature.

    Jefta: Mountains deals with the intricately interwoven relationship between nature and culture. In it, a human being interacts with her environment, which is a 500 meter long piece of fabric that slowly climbs up and gradually empties out from the stage. Through this interaction, their distinctness and separateness is clarified, but also blurred and confused. Nature and culture appear not so much as a dichotomy but as a bind, or as a continuum. Another central theme is that of the formation of culture, or cultures, plural. Mountains stages cultural expressions and questions how they appear in bodies, and in a body’s relation to their surroundings. In the theatre, these become representations giving rise to a field of associations. I Mountains we are dealing with various cultural expressions, from archaic to futuristic, from archetypal to uniquely idiosyncratic. From classicism and chiaroscuro to pop-culture and sci-fi.

    Q: What do physical mountains mean to you, what do they represent? And what is the more abstract meaning?

    Suelem: For me it represents something bigger than us, something powerful that I do not think we are actually able to comprehend. It is also a symbol for lamentation.

    Jefta: Mountains symbolise permanence and stability and are seen as a gateway to transcendence. To the mountains, and from the mountains, we call out for guidance. They stand for something larger than human, beyond us. The mass of a mountain is, unlike anything else in my experience, experienced also immaterially – as a force, or as time, and thereby enters into a spiritual dimension of existence.

    Q: In what ways do your different backgrounds play a role?

    Suelem: Despite our different backgrounds we both grew up with close access to nature, but very different types of nature. But the experience of having nature in life I think made it possible to meet in that shared interest.

    Jefta: Suelem and I have vastly differing backgrounds, in many respects the opposite ones. But what connected us, in working and in developing the performance, was actually more those aspects that we shared. We both come from evangelical backgrounds, we both started dancing in the church, we both live or have lived in cultures very far away from our own, we both have experienced an outsidership in the societies we have been part of and we both share an affinity for rituals, for the subjective sensemaking of the body and for certain contemporary subcultures and expressions.

    Q: What is it you try to discover in this piece?

    Suelem: I think my personal journey throughout this process was about finding the relationship between me and the world I cohabit. It is an unknown space that makes me think about the unnatural relationship humans have developed to nature.

    Jefta: How to learn to love this world anew as it changes while still maintaining grounded by the beliefs that have formed us.

    Q: Who is the performer on stage, what is her mission?

    Suelem: The performer on stage has the mission to guide the viewer to enter gate ways to other realities.

    Jefta: In many ways, the performer on stage is a being, more than a human being. She takes us into different dimensions, invites us into a place of fiction, of science fiction. She is a hostess, a creator, a sorcerer, who through both archaic and futuristic expressions of movement and voice sets a space into motion. By power of intention, commitment and ritual, she conjures a life force to which she then ultimately also surrenders.

    Q: One of your main subjects, Jefta, something that you have been dealing with in your previous works is humanity, or perhaps more precisely what it means to be a human and be a part of the world/the society/a group/to belong. In what way does Mountains deal with this topic?

    Jefta: The different here is that we deal with one person and her drive and quest to exist in a world, this world. The relational aspect of how a functional or dysfunctional society operates, is not so much present in this work but is replaced instead with the relation to the environment, and importantly, also a person’s relationship to the self. The performance carries in it a lamentation of our contemporaneity while being fully immersed and enthralled by it. The performance, in this way, gives voice to the complex and often contradictory feelings of living life and of belonging.

    Q: Another topic is labour, the struggle, the fight every human has. Could you elaborate a bit on that, and how it is perceived in Mountains? The ”nature-culture bind” as in our description of the work.

    Jefta: In continuation on my answer above, there is the aspect of turning in toward oneself, finding solace and power within. In one of the scenes in the performance, Suelem closes her eyes and wriggles herself into the tight suit that she is wearing – quite literally crawling under her own skin. There she spends some time speaking to herself, connecting to herself, while shutting out the outside world. Listening, as it were, to her inner landscapes, rather than those around her.

    Q: Another characteristic is a somewhat heightened/altered reality. Everything is not what it looks like. The play with illusions, how have you created this in Mountains?

    Jefta: The theatre apparatus is used to its fullest. The performance is made from a frontal perspective where the stage turns into a landscape hovering in a black void. In some way, we thereby forget about the theatre and enter into what I experience more as a film. The content and the aesthetics of the work bring us deeper into this place of altered reality.

    Q: And the use of voice? Why is it important to you? What does it give?

    Jefta: For a long time, I have been obsessed with voice, finding its disembodied nature, yet contingent link to the body, fascinating. Suelem uses her vocal apparatus as an extension of the body, by sounding, voicing and singing. In Mountains, the voice really becomes the external manifestation of the body, where power, territory and ownership is really made concrete. The use of the voice also makes of the performance something not so clearly categorizable. In a genre-bending effect, we enter into a performance, concert, music-video clip and sci-fi film, all at the same time.

    Q: Mountains has been made as a work for the stages, as a short film for Kulturnatten Stockholm 2021 and SVT, and as a filmed full length show. In what ways does the work differ in different channels? Does it?

    Jefta: It has been very exciting to work more thoroughly with the film medium this time. In many respects, the live performance acts like a film, so the translation is not that far off.

    Q: You started with Mountains many months ago, even planned for a premiere in October last year. Is it the same Mountains today?

    Suelem: I think it is inevitable that the way I perform this work will be very different after everything we have been going through in the world. The work has grown and it will keep on developing throughout the process of performing.

    Jefta: We started working on Mountains already in September 2019, so the process has been stretched over a longer time. To be honest, as usual, I had no idea of where this process would actually take us. My approach has been to listen to the work and to what happens and let that guide the way. Much like the way a physical mountain can be our guide and landmark while being on a journey through a landscape. The performance Mountains has shifted many times since that first rehearsal period and has gradually become the dense and complex layering of both the work done and the life lived since then.

    Q: Jefta, the one time before you made a solo work, it was for yourself, on your own body. This time Suelem dances. To both of you: how has this collaboration been?

    Jefta: To me, this has been an extraordinary process, with so much generosity, wisdom and trust. Suelem has also really brought something new into my work, managing to “hack” it by understanding how to exist and operate within my world while at the same time pushing its boundaries, opening up new spaces and bringing in new expressions.

    Suelem: I have learnt a lot, it has been a great journey for me. It was my first time doing a solo as well. Jefta and I have a similar background and that is something we could share a lot during this work.

    Q: Your favourite mountain, anywhere, and what you usually do ”on it”?

    Jefta: Here, I will be somewhat typical in my answer. The Swiss Alps, where I just spent 10 days hiking in the snow, are really very extraordinary. But you will find me mostly walking, looking up to them, not on top of them.

    Suelem: I have been to many mountains and I personally enjoy being there by myself. It is certainly a place where I have the time to breath and feel the power it holds.

    Many thanks!

  • Listening Dance, dansfilm i samarbete med SVT (2020)

    – en dansfilm byggd på Alma Söderbergs praktik och dans The Listeners

    Koreografi: Alma Söderberg i nära samarbete med dansarna Eliott Marmouset, Freddy Houndekindo, Johanna Tengan och konstnärlig samordnare Thomas Zamolo

    Musik: Dehendrik Lechat Willekens
    Kostym: Behnaz Aram
    Kostymassistent: Marita Tjärnström
    Regi och klippning: Herman Nygren
    Foto: Oskar Hökerberg, Erik Henriksson
    Ljud: Erik Johansson, Martin Ekman
    Ljudmix: Jakob Oldenburg
    Grade: Martin Steinberg
    Grafik: Martin Falck
    Produktionsbolag: Character
    Producent Cullberg: Emmy Astbury
    Projektledare Cullberg: Erica Espling
    Exekutiv producent SVT: Ditte Feuk

    Cullberg i samarbete med SVT, 2020.
    Premiär på SVT 28 november, 2020.
    Längd: 12 minuter

    Listening Dance – rytm, röst och rörelse
    Koreografen Alma Söderberg förenar dans, musik och röst på ett unikt sätt. Ett konstnärligt utforskande av uttrycken är fundamentalt i hennes arbete som har beskrivits som ”ljud och rörelse i en rytmisk symbios med rötter i flamenco och tentakler mot svensk folkvisa”.

    Sedan 2019 är Alma Söderberg associerad koreograf till Cullberg. I vintras hade hennes första verk för kompaniet; The Listeners, premiär på Norrlandsoperan i Umeå och turnerade i Europa före coronakrisens utbrott.

    Dansfilmen Listening Dance bygger på Alma Söderbergs praktik och arbete med The Listeners och har producerats i samarbete med SVT. Dansfilmen med tre av kompaniets dansare; Eliott Marmouset, Freddy Houndekindo och Johanna Tengan spelades in i en nedlagd fabrikslokal i Slakthusområdet i Stockholm under en dag i början av maj 2020, med koreografen Alma Söderberg på länk från Malmö.

    Alma Söderberg står mitt i sin samtid och tillsammans med Cullberg tänjer hon gränserna för danskonsten. Alma Söderbergs egensinniga verk har en stark publikkontakt, en kombination av dans, musik och rytm i sin finaste form. Ett kompani, en dans och en koreografi i förändring.

     

    Om Alma Söderberg
    Alma Söderberg är född 1983 och uppvuxen i Malmö. Hon studerade på Kungliga Svenska Balettskolan innan hon lämnade Sverige för Sevilla och Escuela de Danza de Matilde Coral för att studera flamenco. Alma Söderberg har sedan dess studerat i Stockholm, Paris, Madrid, Amsterdam och Bryssel och tog examen i koreografi vid SNDO i Amsterdam 2011. De senaste åren har hon varit baserad i Bryssel och turnerat sina verk på de främsta scenerna och de viktigaste festivalerna över hela Europa. Hennes arbete kännetecknas av en stark och tydlig koppling mellan dans, musik och röst. 2016 tilldelades Alma Söderberg Thalia-priset och Konstnärsnämndens Birgit Cullberg-stipendium. Samarbetet med Cullberg har inneburit ett kliv in i ett större sammanhang för Alma Söderberg. The Listeners som hade premiär på Norrlandsoperan i januari i år är Almas första verk för stora scener och flera dansare. Hennes nästa verk för alla dansare i Cullberg har premiär vintern 2022.

  • Cullberg Talks

    Podden Cullberg Talks hade premiär hösten 2019. I de första avsnitten hörs flera olika medarbetare i samtal med varandra. Från hösten 2020 håller kompaniets konstnärlige ledare Gabriel Smeets i podden och möter verksamma på dansfältet i samtal om dans och konst.

    – Vi vill nå publiken på många olika platser, utöka och fördjupa dialogen. Vi vill presentera flera olika intressanta röster från det samtida dansfältet för att också bredda kunskapen om konstformen, säger Stina Dahlström verksamhetsledare Cullberg.

    Cullberg Talks kommer ut med ett nytt avsnitt en gång i månaden och finns där poddar finns. På engelska. Lyssna här!

    16 augusti 2021: Special Edition: Small Talks Explorations of Now #3: The Ecologies of my Dancing by Benjamin Pohlig
    14 augusti 2021: Special Edition: Small Talks Explorations of Now #2: Bigert & Bergström
    12 augusti 2021: Special Edition: Small Talks Explorations of Now #1: Jane Hopper och Mathieu Vrijman
    28 april 2021: Aygül Kabaca och Anna Adeniji
    3 mars 2021: Louise Dahl och Unn Faleide
    8 december 2020: Johannes Öhman och Anna Efraimsson
    28 oktober 2020: Stina Dahlström och Jérôme Bel
    29 september 2020: Sylvie Gehin Karlsson och Mohamed Y. Shika
    9 april 2020: Dana Michel och Jane Hopper
    9 mars 2020:  Stefan Hilterhaus och Gabriel Smeets
    December 2019: Suelem de Oliveira da Silva och Jefta van Dinther
    November 2019: Alma Söderberg och Gabriel Smeets

  • Samarbete med avgångsstudenter på Berghs School of Communication

    Under spelåret 19/20 har Cullberg samarbetat med Berghs School of Communications avgångsstudenter i två nya filmprojekt.

    Den första filmen, The Reconstruction, spelades in i november 2019 och bygger på händelserna i samband med artisten ASAP Rockys besök i Stockholm, sommaren 2019.

    Dansare: Agnieszka Sjökvist Dlugoszewska, Eleanor Campbell och Suelem de Oliveira da Silva

    Se filmen The Reconstruction – Cullberg Dancing the Now

    Den andra filmen, The Return of Jessica Meir, handlar om den första svenskamerikanska kvinnan i rymden som kom tillbaka hem till jorden efter flera månader och mötte coronapandemin och en förändrad värld.

    Dansare: Gergö Farkas, Katie Jacobson, Mohamed Y. Shika, Sylvie Gehin Karlsson, Unn Faleide

    Art Directors: Henric Lindsten, Johanna Landberg
    Copywriters: Emil Vasseur, Saga Stemme
    DoP: William Wirhed
    Musik licensierad av Artlist: The Art of Loneliness – ANBR
    Tack till Rymdgymnasiet i Kiruna för lånet av rymddräkten.

    Se filmen The Return of Jessica Meir- Cullberg Dancing the Now

  • Explorations of Now

    Hela programmet är släppt. Boka biljett till Explorations of Now i Orlångens naturreservat 12-15 och 19-22 augusti här. Entrén är fri, men biljett behövs!

    Läs mer här eller på projektets hemsida.

    Senaste nytt om projektet:
    5 augusti, 2021
    8 juni, 2021
    26 maj, 2021
    31 augusti, 2020

    Explorations of Now – unikt samarbetsprojekt där konst och vetenskap möts för ökat samhällsengagemang i en klimatförändrad värld

    Konstkollektivet Kultivator på Öland och Sveriges mest kända samtida danskompani Cullberg har tillsammans initierat projektet Explorations of Now och bjudit in Institutet för Framtidsstudier. Att initiativet kommer från konsten till vetenskapen är nytt och mångfalden av perspektiv och publik är projektets styrka. Initiativtagarna och medverkande parter är alla verksamma både i storstadsområden och på landsbygden, är både små oberoende aktörer och stora statliga institutioner och alla verkar inom olika delar av samtida konst och vetenskap.

    – Med Explorations of Now vill vi tillsammans formulera de frågor vi som ekosystem måste ställa oss nu. Vi står mitt i samtiden och vill föra samman konst, dans och forskning för att hitta fram till ett nytt sorts samtal med biosfären. Både allt liv runt oss och det som finns i våra egna kroppar. Om vi kan föreställa oss en ömsesidighet där vi skapar framtiden ihop, blir hållbarhet en naturlig del av det, och den omställningen vi står inför möjlig, säger Malin Lindmark Vrijman, Kultivator.

    Explorations of Now har inletts med en utforskande del under våren, som framförallt har skett genom digitala möten och arbete på varsitt håll på grund av den rådande coronakrisen.

    – Många kulturprojekt har ställts in under den här våren på grund av pandemin. För det här projektet var det aldrig aktuellt att ställa in, det handlar ju just om att ställa om. Att anpassa sig efter alla möjliga situationer och oförutsedda händelser, på kort och lång sikt, ligger i projektets natur. Coronaviruset började spridas på allvar i Sverige samma vecka som vårt projekt startade, då visste vi inte hur det skulle komma att påverka oss och projektet. Det vet vi fortfarande inte. Det har varit en utmanande tid, men en tid som faktiskt har testat vår egen kreativitet och förmåga att föreställa oss en annan, alternativ framtid. Att tänka nytt och se vad som är möjligt när vi slår våra huvuden ihop och tar ansvar för varandra, säger Stina Dahlström, Cullberg.

    I nästa fas av Explorations of Now arrangerar Kultivator, Cullberg och Institutet för Framtidsstudier varsin mötesplats. Dessa kommer äga rum på Öland, i Botkyrka och i Stockholm under året och anpassas efter rådande situation. Syftet är etablera platser där en samhällsintresserad publik, forskare, konstnärer och engagerade från olika berörda fält kan mötas och samverka.

    – Med avstamp i konstnärliga och vetenskapliga processer och med existentiella frågor som grund är tanken att mötesplatserna ska utforska hur vi frigör vår kollektiva föreställningsförmåga för att nå en hållbar framtid. Vi har inte alla svar nu och kanske kommer vi inte få alla svar under processens gång. Det blir något för framtiden att utveckla, fortsätter Stina Dahlström.

    Våren 2021 arrangerar Explorations of Now avslutningsvis en stor gemensam final i Stockholmsområdet.

    – Finalen är inte slutet utan början. Vi har förhoppningsvis landat i att inspirera fler att ansluta sig till den här rörelsen framåt. Vi har hittat sätt att kollektivt kunna föreställa oss en omställning till en framtid som inte bara anpassar sig efter klimatförändringarna utan till en bättre värld att leva i för oss människor och biosfären. Vi kommer att ta fram en inspirerande manual som vi hoppas ska hjälpa till i arbetet för en hållbar värld, avslutar Stina Dahlström.

    FN:s globala mål och Agenda 2030 ligger till grund för Explorations of Now och projektet finansieras av Postkodsstiftelsen, Cullberg och Insititutet för framtidsstudier.

    – Klimatet är vår tids stora ödesfråga och tiden att agera är nu. Trots en ökad medvetenhet om de utmaningar vi står inför är det för många av oss svårt att förändra invanda beteenden. Postkodstiftelsen är därför stolta över att stötta det här projektet, där bland annat forskare, näringsliv och konstnärer tillsammans med en bred allmänhet skapar nya visioner om hur vi skulle kunna leva tillsammans i en mer hållbar framtid, säger Marie Dahllöf, generalsekreterare för Svenska Postkodstiftelsen.

    Kultivator är ett konstkollektiv baserat på Öland. Den interdisciplinära verksamheten omfattar konstprojekt och ett jordbruk som möter sociala projekt och miljöaktioner samt ett internationellt residens- och utställningsprogram. Inom residensverksamheten har ett 80-tal konstnärer medverkat genom åren tillsammans med ett 30-tal kor, kycklingar, ankor, får och hästar. Konstkollektivet leds av Mathieu och Malin Vrijman som år 2017 tilldelades Dynamostipendiet av Bildkonstnärsfonden.

    Institutet för Framtidsstudier är en statlig forskningsstiftelse där forskare från olika samhällsvetenskapliga discipliner bedriver forskning om frågor som är av stor vikt för hur vi formar vårt framtida samhälle. Verksamheten har sin grund i 1960-talets insikter om att vi människor på många sätt påverkar inte bara våra egna liv utan även kommande generationer. All forskning som bedrivs här ska ha ett långsiktigt perspektiv och tydlig relevans för vår framtid. Ämnena som studeras byts regelbundet ut, vilket skapar en dynamisk forskningsmiljö. Här blandas och samarbetar forskare från en rad olika samhällsvetenskapliga discipliner, idag bland annat sociologi, filosofi, statsvetenskap,
    företagsekonomi och psykologi.

    Cullberg är ett nationellt och internationellt repertoarkompani, som en del av Riksteatern, med bas i Botkyrka utanför Stockholm. Den samtida dansen från Cullberg möter en stor publik i Sverige och utomlands. Tillsammans med ledande koreografer och konstnärliga team från hela världen undersöker vi idéer om hur dans kan definieras, produceras och presenteras. Det utforskande arbetet är grunden för kompaniet som ständigt befinner sig i centrum av den internationella dansscenen.

    Postkodstiftelsen
    Postkodstiftelsen är förmånstagare till Svenska Postkodlotteriet och förmedlar tidsbestämda stöd till projekt som bidrar till en positiv samhällsförändring. Stiftelsen stöttar allmännyttiga organisationer i Sverige och internationellt som aktivt bidrar till uppfyllandet av de globala målen och att skapa positiv förändring genom konkreta insatser. Projekten handlar om allt från mänskliga rättigheter till miljöfrågor samt om social förändring och utbildning genom idrott och satsningar på kultur. Sedan 2007 har 1,5 miljarder förmedlats till över 600 projekt.

     

  • The Man Who Grew Common in Wisdom

    The Man Who Grew Common in Wisdom (1989/2019), verk av Deborah Hay

    The Man Who Grew Common in Wisdom skapades 1989 och Deborah Hay dansade själv verket. ”Deborah Hay gör enkelhet uttrycksfull i sitt tredelade solo”, skrev The New York Times 1989. Inför festivalen Tanz im Augusts stora retrospektiv över Hays konstnärsskap RE-perspective Deborah Hay: Works from 1968 to the present satte Hay åter upp verket som fick sin nypremiär i augusti 2019. I den nya uppsättningen medverkade Cullbergs dansare Eva Mohn. Återuppsättningen är en samproduktion mellan Cullberg, Tanz im August / HAU Hebbel am Ufer och DHDC Deborah Hay Dance Company.

    2019-2021 är Deborah Hay knuten till Cullberg som koreograf och kommer under perioden att skapa två nya verk för kompaniet. Som första verk satte Hay upp sitt ikoniska stycke The Match från 2004 tillsammans med fyra av Cullbergs dansare, också det hade premiär i Berlin inom ramen för retrospektivet. Hösten 2019 presenteras både The Match och The Man Who Grow Common In Wisdom Dansens Hus i Stockholm i ett dubbelprogram.

    The Man Who Grew Common in Wisdom

    Koreografi: Deborah Hay
    Dansare: Eva Mohn
    Originalkostym för The Gardener och The Aviator: Susan Norwood
    Kostymen är tillverkad av: LiLaRo Skrädderikompaniet
    Coach: Chrysa Parkinson/Ros Warby

    Samproducerad av: Cullberg, Tanz im August / HAU Hebbel am Ufer och DHDC Deborah Hay Dance Company. I samarbete med Sophiensæle i Berlin.

    Mer om The Match finns här.