Arkiv: Personal Portraits

Kompositören, producenten och multiinstrumentalisten Hahn Rowe har arbetat med bland andra Hugo Largo, David Byrne, Antony and the Johnsons, Glenn Branca, Swans, R.E.M., Moby, och Foetus. Han har belönats med NY Dance and Performance Award (Bessie) tre gånger och hans mångåriga samarbete med Berlin/Bryssel-baserade koreografen Meg Stuart (Damaged Goods) har resulterat i åtta helaftonsverk för dans- och teaterscenen. Han är också verksam som kompositör för film och teve och har bland annat skapat musik till filmer som Clean, Shaven av Lodge Kerrigan, Spring Forward av Tom Gilroy, Married in America av Michael Apted och Sing Your Song av Susanne Rostock.

Margrét Sara Guðjónsdóttir är född och uppvuxen på Island. Hon studerade dans vid Artez University of Arts i Arnhem och i Amsterdam. Hon arbetar tillsammans med artister som Gisele Vienne, Erna Ómarsdóttrir, Jan Fabre, Constanza Macras DORKYPARK, Nir De Volff /TOTAL brutal. Margrét Sara grundade Panic Productions i Reykjavík (IS), med dansaren och koreografen Sveinbjörg Þórhallsdóttir och fokuserade på att producera och initiera samarbeten med internationella artister.

Margrét Sara har turnerat internationellt med egna verk sedan 2010 och hon bor och arbetar för närvarande i Berlin. Intimitet är ett centralt tema i hennes koreografiska arbete. Margrét Sara har samarbetat med olika artister under de senaste fem åren och musik till verken har uteslutande skapats av bland andra Peter Rehberg (PITA), elektronisk kompositör.

2015 hade Margrét Sara residens vid Cullberg i Stockholm. 2017 skapar hon sitt första verk för kompaniet. Hon undervisar regelbundet på Iceland Dance Company, vid dansavdelningen vid Art University of Iceland, BA, vid DOCH i Stockholm och koreografiavdelningen vid Helsingfors konstuniversitet.

Elias (SE) came to the public’s attention last spring with his song ’Revolution’, which became a major success. He followed this up with another single, ’Green Eyes’, and the EP ’Warcry’. As a thirteen-year-old, Elias started singing with the Tensta Gospel Choir, where he began to develop his unique singing voice – which has since drawn comparisons with Sam Cooke, Anthony Hamilton and Sam Smith. One of Spotify’s ’Spotlight Artists’ for 2016, he is set to release his debut album this spring, which includes collaborations with producers such as Paul Epworth (Adele, Coldplay), HYENA, John Hill (Florence + The Machine, Christina Perri) and Fraser T. Smith (Adele, Ellie Goulding). Elias names Otis Redding, Spooky Black, Patti Smith and Jeff Buckley as his major influences and sources of inspiration. Last year, his performances included an appearance on Norwegian-Swedish TV show ’Skavlan’ together with a string section and a gospel choir, plus appearances at Way Out West and the Roskilde and Reeperbahn festivals.

”Revolution’ is about breaking up with something you don’t believe in and instead doing things the way you like. It’s not an angry song – more about how fantastic it can be to start over again,” says Elias about the song, which is included in ’Protagonist’.

SIMKA är projektnamnet för bildkonstnärerna Simon Häggbloms och Karin Linds gemensamma konstnärliga verksamhet. Genom SIMKA kombinerar de sina discipliner bildkonst, scenografi och landskapsarkitektur. Centralt för SIMKA:s arbete är undersökandet och skapandet av olika rum och platser för mänsklig interaktion. De rör sig i spänningsfält mellan urbanitet och natur, fiktion och vanevärld. Verken är mer eller mindre permanenta, placerade i luckorna, de solitära eller upplösta rummen hos den offentliga eller privata sfären.

SIMKA har varit verksamma sedan 2001 och har under de senaste åren genomfört flera större offentliga uppdrag, bland dem O- muren, Henriksdalshöjdens förskola (Nacka Kultur), Underlandet, Kriminalvårdsanstalten Hall i Södertälje (Statens Konstråd), Sången från skogen, Igelstaverket, Södertälje (Söderenergi Kraftvärme AB) och Les Trois Mages, utanför Notre Dame i Reims för festivalen Reims Scènes d’ Europe, Frankrike.  De har vidare skapat scenografi och kostym till Tusen år hos Gud, koreografi och regi Margaretha Åsberg på Elverket, Dramaten i Stockholm, Leonora Carrington, scenografi och konstinstallationer för Unga Klara, projekt för Orgeval Foyer Remois & La Friché Artistique samt Reims Scénés d’Europe i Reims, Frankrike, utställningar på Körsbärsgården konsthall, Luleå Konsthall och Baltic Sea, kulturhuvudstadsprojekt i Umeå och i Riga, i samarbete med Norrlandsoperan, Gallery Noass i Riga, Lettland och Pori Art Museum, Pori, Finland.

David Kiers (NL) har en examen från the Royal Conservatory i Den Haag, Nederländerna. De senaste åren har han som bild- och ljudkonstnär främst samarbetat med Gideon Kiers och Lucas van der Velden i the Telcosystems moniker. Deras utforskande av ett personligt språk i datorgenererade abstrakta bilder och ljud har resulterat i en rad föreställningar, installationer och kortfilmer som har visats och nominerats till priser över hela världen, exempelvis Sonar/Barcelona, de Appel/Amsterdam, International Short Film Festival/Oberhausen, Boijmans van Beuningen/Rotterdam, ArsElectronica/Linz, Cyberarts Festival/Boston, International Film Festival Rotterdam, Transmediale/Berlin och Wood Street Galleries/Pittsburgh USA. 2009 mottog Telcosystems the Gus Van Sant Award för bästa experimentella film för deras kortfilm Loudthings. David Kiers har skapat musik till flera teater- och videoproduktioner, bland dem till Jefta van Dinthers föreställningar Kneeding, GRIND, THIS IS CONCRETE, Plateau Effect (för Cullberg), As It Empties Out, Protagonist (för Cullberg), Dark Field Analysis, The Quiet och Mountains (för Cullberg).

Stina Nyberg tog sin masterexamen i koreografi från Dans- och Cirkushögskolan (DOCH) i Stockholm 2012. Hon har presenterat flera verk på MDT i Stockholm, senast solot Horrible Mixtures. 2012 skapade hon Orkestern för Kungliga Svenska Balettskolan som framfördes i guldfoajén på Kungliga Operan i Stockholm. Sedan 2012 har Stina Nyberg utvecklat, koreograferat och medverkat i showen Shaking the habitual med det svenska bandet The Knife.

Ina Christel Johannessen är konstnärlig ledare och koreograf för det norska dans­kompaniet Zero Visibility Corp med bas i Oslo. Kompaniet slog igenom internatio­nellt 2003 med verket it’s only a rehearsal som blev en stor succé och dansades över hundra gånger. Zero Visibility Corp turnerar regelbundet i Europa. Ina utbildade sig vid National College of Performing Arts in Oslo, där hon nu undervisar i koreografi. En viktig del av Inas arbete och konstnärliga profil har varit hennes nära samarbete med det norska nationalkompaniet i samtida dans; Carte Blanche i Bergen.
Sedan 1992 har Ina Christel Johannessen skapat tretton helaftonsverk för kompaniet. Ina har också samarbetet med flera internationella kompanier och institutioner, bland dem Helsinki City Dance Company, Operabaletten i Stockholm, Scottish Dance Theatre, Iceland Dance Company, Nationaltheatret i Oslo, Dans- och Teaterakademien i Helsingfors och the National College of Performing Arts, också i Oslo. Inas verk kännetecknas av stark energi i de fysiska rörelserna tillsammans med poetiska och ofta teatrala element. Hon är också delaktig i skapandet av ljus och scenografi som spelar avgörande rol­ler i hennes verk. Musiken i Ina Christels stycken består ofta av elektroniska verk av internationella kompositörer, antingen nya eller bearbetade.

Under 2010 skapade Ina Christel Johannessen nya verk för Oldenburg Tanztheatre, Carte Blanche och Zero Visibility Corp. Under 2011 skapar hon förutom True Stories of Castaways and Other Survivors även nya verk för sitt eget kompani och för Den Norske Opera og Ballett.

Benoît Lachambre är koreograf, dansare, improvisatör, lärare och konstnärlig ledare för det egna kompaniet Par B.L.eux i Montréal, grundat 1996. Benoît har varit en del av den internationella dansscenen de senaste trettio åren. Han började sin karriär med jazzdans och modern dans i kompanier som Les ballets-Jazz de Montréal, Pointépiénu och Toronto Dance Theater innan han flyttade till New York för att dansa och studera med Stéphanie Skura och Nina Martin med flera. Allt sedan dess har han arbetat utforskande med rörelsen och dess ursprung. I sina verk, arbetar Benoît utforskande med dynamik i kommunikation och uppfattning. Visuella element och inslag av performance är oskiljaktig dansen i hans verk. Par B.L.eux arbetar med samtida och gränsöverskridande koreografiska verk och har ett nära samarbete med ett internationellt nätverk av konstnärer. Kompaniet har turnerat över världen, främst i Europa, men också i Amerika och Asien.

Benoît medverkar i ett flertal projekt, med koreografer som Lynda Gaudreau, Felix Ruckert, Catherine Contour, Boris Charmatz, Sasha Waltz och Isabelle Schad, liksom med konstnärer som Laurent Goldring. Han har skapat uppskattade solon för Louise Lecavalier och Marion Ballester. Benoît Lachambre är flerfaldigt prisbelönad, bland annat med det prestigefulla Bessie Award i New York för för sitt samarbete med Meg Stuart, det Brysselbaserade kompaniet Damaged Goods och Hahn Rowe. Han har medverkat i ett flertal filmer och mottog 2003 Moving Pictures Award i Toronto. Mellan 2005-2008 var han verksam som huskoreograf vid Scène Nationale i Brest, Frankrike.

Alexander Ekman är född i Stockholm 1984 och utbildad vid Operans Balettelevskola 1994-2001. Han dansade på Operan i Stockholm 2001-2002 och därefter på Nederlands Dans Theater II (NDT II) 2002-2005. Under sin karriär som dansare arbetade han med koreografer som bland andra Ji?í Kylián, Hans van Manen, Nacho Duato, Johan Inger och Mats Ek.

2005-2006 dansade Alexander i Cullberg där han fick sitt första genombrott som koreograf med verket The Swingle Sisters vid den internationella pristävlingen för koreografer i Hannover 2006. För samma verk fick han dessutom kritikerjuryns specialpris. Han var en av tre dansare i Cullberg som valdes ut att skapa ett verk, Okänd Art?, för projektet Cullberg Växtverk som visades i Stockholm och Malmö i april 2006. Under hösten samma år skapade Alexander koreografi, scenografi och musik till Flock Work för NDT II som hade premiär i november 2006 och som blev hans internationella genombrott som koreograf. Alexander har sedan dess skapat verk för Nederlands Dans Theater, Ballet de L’Opéra du Rhin, Frankrike, Bern Ballet och Ballet Junior de Genève i Schweiz, IT-Dansa i Spanien, Iceland Dance Company och för GöteborgsOperans Balett, Operabaletten och Stockholm 59° North.

Ekman skapade även en del av koreografin till Cullbergs 40-årsjubileum 2007 och dansinstallationerna som var Cullbergs födelsedagspresent till 50-årsjubilerande Moderna Museet 2008. Alexander Ekman skapade 2009 uppmärksammade videoprojektioner till Mats Eks uppsättning av Roland Schimmelpfennings Hållplats på Stockholms Stadsteater. I mars 2010 hade Alexander Ekmans första dansfilm; 40 M UNDER världspremiär i Stockholm. Våren 2010 är han aktuell med premiären på ett nytt verk för GöteborgsOperans Balett; La La Land, samt ett verk för Cedar Lake Dance Company i New York. Hans stycke Cacti som gjordes för för NDT II vintern 2010 har givits som en gåva av Drottning Beatrix av Nederländerna till Operan i Oslo vid ett statsbesök. Alexander Ekman är huskoreograf för NDT II 2011-2013.

Cristian Duarte har varit verksam som dansare och koreograf sedan 1994 och har sin bas i São Paulo, Brasilien. Han tog examen från PARTS i Bryssel under ledning av Anne Teresa De Keersmaker 2002. 2013 var Cristian Duarte knuten till DOCH i Stockholm som en del i hans magisterexamen i koreografi.

Trajal Harrell turnerar världen över och arbetar i gränslandet mellan samtida dans och vougens grunder. Flera av hans verk har blivit utsedda till bästa dansverk av bland andra Time Out New York. Harrells verk har blivit inbjudna till internationella festivaler och hans verk har presenterats på flera platser i USA. Trajal Harrell är kanske mest känd för en serie verk med titeln Twenty Looks or Paris is Burning at the Judson Church som gestaltade ett möte mellan tidig postmodern dans och vougingtraditionen och som skapades i sju storlekar. Samtliga sju verk turnerar flitigt internationellt. Antigone Sr., det stora bland verken, tilldelades 2012 en Bessie Award för bästa produktion. Nyligen påbörjade Harrell ett nytt arbete där han studerar buto utifrån vougingtraditionens teori. Used Abused and Hung Out to Dry hade premiär i februari 2013 på The Museum of Modern Art, MoMA, i New York där han också har residens för att vidare utveckla sina verk.

Eszter Salamon, ursprungligen från Ungern, med bas i Paris, är verksam som koreograf, dansare och artist. Hennes verk presenteras kontinuerligt i Europa, USA och Asien. Hon har skapat solon som What a Body You Have, Honey (2001) och Giszelle (2001) i samarbete med Xavier Le Roy. Salamon har också skapat Magyar Tàncok (2005) med ungerska folkdansare och musiker. Nvsbl (2006), en filmkoreografi i samarbete med Bojana Cvejic, AND THEN (2007), och tillsammans med Arantxa Martinez, konsertföreställningen Without You I Am Nothing (2007) med Lukas Minkus och Ramon Pozo. Dance #1/Driftworks (2008), i samarbete med Christine De Smedt, Voice Over (2009), ett verk beställt och tolkat av Christina Rizzo, Dance for Nothing (2010) och tillsammans med Peter Böhm, Bojana Cvejic och Cédric Dambrain Tales of the Bodiless (2011).

Edouard Lock började sin karriär vid 20 års ålder och grundade sitt eget kompani La La La Human Steps 1980 i Montréal. Lock har skapat verk för flera av världens ledande danskompanier som Ballet de l’Opéra de Paris, Het Nationale Ballet, Nederländerna och Nederlands Danstheater. Den prisbelönade Lock har samarbetat med artister som David Bowie, Gavin Bryars, Diana Vishneva och Frank Zappa för att nämna några. Flera av Locks verk har filmatiserats, bland annat den uppmärksammade Amelia. Edoaurd Lock räknas till de banbrytande koreograferna inom modern dans.

Unn Faleide tog examen i Contemporary Dance vid the Amsterdam School of the Arts 2014. Inom ramen för sin utbildning, men även utanför, har hon medverkat i flertalet projekt av koreografer som Lisa Vereertbrugghen och Clara Amaral (SNDO alumni).

Säsongen 2013/2014 gjorde Unn Faleide praktik hos Cullberg och medverkade i flera verk av bland andra Jefta van Dinther och Benoi?t Lachambre. 2015 blev hon fast dansare i kompaniet och har sedan dess dansat i verk av Eszter Salamon, Edouard Lock, Mattias Andersson, Deborah Hay, Ludvig Daae, Eleanor Bauer och Alma Söderberg.

Under sommaren 2018 mottog hon DanceWebs stipendium och deltog i dess program med Florentina Holzinger och Meg Stuart som mentorer.

Sylvie är född 1979 i Nice, Frankrike. Hon är utbildad vid Conservatoire National de Région i Nice och vid Rotterdam Dance Academie. Hon var engagerad vid Red Notes Company i Toulouse innan hon började dansa i det svenska danskompaniet Norrdans i Härnösand, 2003. Under våren 2008 dansade Sylvie i Stephen Petroni Company i New York, USA.

Hon har dansat i verk av bland andra Jyrki Karttunen, Helena Franzén, Stephen Petronio, Ramon Oller, Stephen Shropshire, Pontus Lidberg, Itzik Galili, Rui Horta, Roberto Zappala, Johan Inger, Mats Ek, Crystal Pite, Alexander Ekman, Edouard Lock, Deborah Hay, Jefta van Dinther, Benoît Lachambre, Eleanor Bauer med flera.

Hon har även ett diplom som friskvårdsmassör från 2016 (Axelsons Gymnastiska Institut).

Sylvie började dansa i Cullberg hösten 2009.

Samuel Draper är född i Durham, Storbritannien 1992. Han tränade akrobatik och gymnastik i sju år innan han påbörjade sin dansutbildning vid Dance City Academy Centre for Advanced Training i Newcastle när han var 15 år, 2007. Efter examen 2010 fortsatte han vidare till Rambert School of Ballet and Contemporary Dance i London där han studerade i tre år, fram till 2013. Samuel har deltagit i flera workshops som till exempel Authorship and Practice for Performers med Chrysa Parkinson, Fighting Monkey med Jozef Frucek och Linda Kapetanea, Flying Low med David Zambrano och Leila McMillan, Gaga Intensive i Tel Aviv, och Susan Klein Technique med Susan Klein. Sedan 2008 har han arbetat med en rad koreografer, bland dem Neville Campbell, Theo Clinkard och Kerry Nicholls. Samuel Draper kom till Cullbergbaletten säsongen 2013/2014.

Gesine Moog föddes i Tyskland och tog sin kandidatexamen vid Frankfurt University of Music and Performing Arts, 1997. Efter examen har hon varit anställd som dansare vid flera teatrar i Tyskland, bland dem Frankfurter Kuenstlerhaus Mousonturm, Staatstheater Mainz, Staatstheater Wiesbaden, Saarländisches Staatstheater Saarbruecken och Staatstheater am Gärtnerplatz, München. 2004 utsågs Gesine till ”Dancer to Watch”, av Europas ledande tidning Ballett Tanz (idag Tanz, red anm). Gesine kom till Sverige hösten 2007 för att medverka i Riksteaterns produktion Kamuyot, i koreografi av Ohad Naharin, som bland annat visades i Stockholms Stadshus. För hennes enastående prestation och engagemang fick Gesine 2007 Riksteaterns pris ”Årets dansare”. Hösten 2008 engagerades Gesine vid Cullbergbaletten. Hon har under hela sin karriär i Tyskland och i Sverige dansat en rik repertoar av mångfacetterade stilar och stycken. Hennes erfarenheter spänner över klassisk och neoklassisk balett, modern och samtida dans, body mind centering, somatisk bland andra. Hon har arbetat tillsammans med Mats Ek, Ana Laguna, Ben van Cauwenbergh, Phillip Taylor, Jirí Kylián, Crystal Pite, Ohad Naharin, Johan Inger, Alexander Ekman, Gaetano Soto, Carolyn Carlson, Robert Cohan, Antony Rizzi, Birgit Scherzer, Benoît Lachambre, Eszter Salamon, Deborah Hay, Jefta van Dinther, Edouard Lock, och många fler. 2015 fick Gesine uppdraget av Edouard Lock att dansa i Studie för Boijmans, La La La Human Steps på Boijmans Van Beuningen Museum i Rotterdam och 2017 dansade hon i Hjärtat i augusti på The Royal Ballet of Flanders, i Belgien. 2016 koreograferades hon av Jeanette Langert i solobjektet Bolero tillsammans med Norrlands symfoniorkester vid Norrlandsoperan i Umeå. Sedan 2001 har hon också skapat egna koreografiska och kreativa verk och idag henne kan hennes kreativitet ses i målningar, trähantverk och performativa installationer.

Eszter Czédulás är född i Budapest, Ungern 1988. Hon började sin dansutbildning vid en tidig ålder med ungersk folkdans och fortsatte därefter med studier i jazz och samtida dans. 2007-2010 studerade hon vid Hungarian Dance Academy och påbörjade därefter sin utbildning vid Codarts, Rotterdam Dance Academy. Efter praktik hos Anoukvandijk i Amsterdam kom Eszter 2011 till Cullberg som praktikant och anställdes som dansare året efter. Eszter har arbetat med koreografer som Benoît Lachambre, Jefta van Dinther, Deborah Hay, Tilman O’Donell, Eszter Salamon, Crystal Pite, Edouard Lock, Ludvig Daae, Matthias Andersson, Adam Schütt, Eva Mohn och Ian Kaler.

Adam Schütt är född 1980 och utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan 1996-1999. Han dansade på Kungliga Operan i Stockholm 1999-2004 och i DanskDanseteater i Köpenhamn 2004-2006. Adam har medverkat i koreografier av bland andra Mats Ek, Merce Cunningham, Tim Rushton, Birgitta Egerbladh, Susanna Leinonen, Pontus Lidberg och Matilde Monnier och i Cullbergs hela senare repertoar. Adam började dansa i Cullberg hösten 2007.