Arkiv: Personal Portraits

Stephanie Rauch studied Stage and Film Design at the University for Applied Arts Vienna and the Wimbledon School of Arts London. She develops her work within the frame of visual arts as well as for scenografic settings, and makes this intersection the crucial point of her reflection. Her artistic approach is defined through spacial and environmental relations of theoretical texts and drama. One focus of her work is the research on the role of the recipient who will experience it actively. It is the people’s presence, that completes these art pieces. Stephanie Rauch realised Gelände at Tanzquartier Vienna/Galerie am Schillerplatz and the exhibition Handlungsanweisungen zum ersten Kapitel in collaboration with Elena Peytchinska at ImFlieger, Vienna. Amongst others, Stephanie Rauch creates spaces for choreographers and directors such as Claudia Bosse, Ute Monika Engelhardt, Philipp Gehmacher, Lisa Hinterreithner, Ian Kaler and Corinna Tetzel. For example my shapes, your words, their grey (choreography Philipp Gehmacher), Vienna; o.T. (the emotionality of the jaw), o.T. (gateways to movement) and o.T I (incipient futures) (choreography Ian Kaler), Berlin/Vienna; Letting go oft things (choreography Lisa Hinterreithner), Salzburg; ideal paradise CLASH (director Claudia Bosse), Vienna; LIVFE (choreography Ian Kaler), Vienna, as well as set designs for the opera plays An unserem Fluss by Lior Navor, The cunning little vixen by Leoš Janá?ek, A Wintey Spring by Sead Haddad and Il serpent di bronzo by Jan Dismas Zelenka at Oper Frankfurt.

Ian Kaler, originally from Austria, studied Transmedial Art at the University of Applied Arts in Vienna and graduated from the BA Pilot program Contemporary Dance, Context, Choreography at the Inter-University Center for Dance, the University of the Arts in Berlin. Since 2010 he has developed his physical and creative practice in choreographic series in exchange with different artists through different (visual) media, among others, dancer and fashion designer Stephane Peeps Moun, musician Jam Rostron/Planningtorock, lighting designer and video artist Imogen Heath, and drummer Joy Leah Joseph. A special format within the o.T. Series is RAW PRACTICE which was presented at LABO Festival in Stockholm in April 2018, curated by Cullberg. In a structured and improvised jam session Kaler and Planningtorock uncover their shared practice and further develop it in an intimate dialogue that communicates between different media and languages. Most recently Ian Kaler has premiered the piece LIVFE, the first of a new series of works that combine movement with (spoken) language, live music and live video at Akademietheater in the frame of ImPulsTanz Vienna International Dance Festival, in August 2017. Ian Kaler develops workshops as research formats analog to his choreographic series, until now for DOCH, School for Dance and Circus, Stockholm, ImPulsTanz Vienna International Dance Festival, Tanzquartier Vienna as well as for the Escuela Profesional de Danza in Mazatlán and the University of Sonora in Mexico. Besides giving workshops for professional dancers with mixed abilities he has also transmitted his practice in workshops for practitioners from backgrounds other than dance.

Stephanie Rauch studied Stage and Film Design at the University for Applied Arts Vienna and the Wimbledon School of Arts London. She develops her work within the frame of visual arts as well as for scenografic settings, and makes this intersection the crucial point of her reflection. Her artistic approach is defined through spacial and environmental relations of theoretical texts and drama. One focus of her work is the research on the role of the recipient who will experience it actively. It is the people’s presence, that completes these art pieces. Stephanie Rauch realised Gelände at Tanzquartier Vienna/Galerie am Schillerplatz and the exhibition Handlungsanweisungen zum ersten Kapitel in collaboration with Elena Peytchinska at ImFlieger, Vienna. Amongst others, Stephanie Rauch creates spaces for choreographers and directors such as Claudia Bosse, Ute Monika Engelhardt, Philipp Gehmacher, Lisa Hinterreithner, Ian Kaler and Corinna Tetzel. For example my shapes, your words, their grey (choreography Philipp Gehmacher), Vienna; o.T. (the emotionality of the jaw), o.T. (gateways to movement) and o.T I (incipient futures) (choreography Ian Kaler), Berlin/Vienna; Letting go oft things (choreography Lisa Hinterreithner), Salzburg; ideal paradise CLASH (director Claudia Bosse), Vienna; LIVFE (choreography Ian Kaler), Vienna, as well as set designs for the opera plays An unserem Fluss by Lior Navor, The cunning little vixen by Leoš Janá?ek, A Wintey Spring by Sead Haddad and Il serpent di bronzo by Jan Dismas Zelenka at Oper Frankfurt.

Berättelsen om Jonatan Leandoer Håstad/Yung Lean är lika anspråkslös som den är vildsint utforskande, på kort tid har han gått från undergroundsuccé till stjärna och har tillsammans med Sad Boys ritat om kartan för den moderna hiphopen och samtidigt etablerat en stark och hängiven fanskara som passionerat följer varje kreativt steg han tar. Han bär ett motsägelsefullt narrativ om en missanpassad främling från Stockholm som blev ett världsfenomen – en utdragen och ibland plågsam metamorfos från pubertalt post-internet-fenomen till DIY-legend med omfattande, organiskt inflytande på allt från okonventionella konstprojekt till mainstreamkultur. Från en nomadisk uppväxt i Vietnam och Vitryssland, till hemligt experimenterande och inspelningar i gymnasiets datasal, till ett förstahandsmöte med rockstjärneexcessernas triumfer och tragedier – bara fyra år har gått sedan Ginseng Strip 2012 såg dagens ljus. Han har, till synes obunden av genre och med öppet sinne, gett sig ut på uppdrag in i populärkulturens förflutna, nutid och framtid, en alternativ verklighet som är en perfekt sammansmältning av tidig internetestetik, det sena nittiotalets sydstatsrap, och en punkattityd. Drivkraften som föddes i det milda, abstrakta anslaget på hans första spår förkroppsligades snabbt i Kyoto, elektrifierades i Yoshi City, dekonstruerades igen genom Hoover och väcktes åter till liv i Hennessy & Sailor Moon – och framträdde varje gång, kanske inte föryngrad, men på många sätt återuppfunnet. Det letargiska flödet och de unika texterna som är hans kännetecken lyftes upp och integrerades sömlöst med GUD och Yung Shermans uppfinningsrika och etikettlösa ljudlandskap. De senaste åren har varit framgångsrika för Yung Lean. Han kom ut med det eklektiska albumet Warlord år 2016, han har medverkat på Frank Oceans Blonde, varit med i Calvin Kleins kampanj #mycalvins, codesignat sneakers för Eytys, och släppte ett fullängdspunkalbum tillsammans med GUD under namnet Död Mark – för att bara nämna några höjdpunkter. Förra året släppte Yung Lean sitt fjärde studioalbumprojekt Stranger, som följdes av en omfattande världsturné. Samarbetet med Eleanor Bauer och Cullberg är hans första beställningsverk.

Josefin Hinders är utbildad vid Gerrit Rietveld Academie och arbetar som konstnär, scenograf och ljussättare inom teater, dans och musik. Hon har regisserat musikvideos, gjort musik till filmen Nånting måste gå sönder och skrivit en bok. Josefin har bland annat arbetat tillsammans med The Knife, Rebecca & Fiona, Seinabo Sey, Fever Ray, Stina Nyberg, Juli Reinartz, Bernard Cauchard, Zara Larsson, Nasim Aghili & Konstgruppen Ful, Anna Koch, Rani Nair, Helena Sandström, Tove Sahlin, Sibille Attar, Vaz, Gertrud Larsson. Eleanor Bauer, Yung Lean och med sin son Nemo Stocklassa Hinders.

Om sitt arbete  med NEAR säger Josefin: ”På scenen står en blå sandlåda med tags, några av tagsen tillhör klottrare som inte längre lever och var väldigt unga  när de klottrade och gick bort. Gemensamt för alla var att vi tillhörde de som inte släpptes in i finrummen. De som drömde att en dag bli accepterade. En tag är ibland som ett bevis för att en existerar.  Jag vill ta med dem in i finrummen och att de med NEAR får resa till de platser vi drömde om, de platser som då nekandes oss tillträde.”

Jonatan Winbo är utbildad vid Konsthögskolan Valand i Göteborg där han tog sin magister i konst 2009. Han började sin karriär inom installationskonst innan han gick över till att mer arbeta som ljussättare. Jonatan har jobbat inom teater, dans, nycirkus, musik och performance bland annat i samarbete med Cullberg, Kulturhuset Stadsteatern, Strindbergs Intima Teater, Teater Brunnsgatan 4, Backa Teater, Teater Galeasen, TinCanCimpany, My Wild Flag, Eleanor Bauer, Thiago Granato, Fever Ray och KIKI.

Pontus Petterssons (SE), born 1983, is a choreographer, dancer and artist. His work ranges from fortune telling, cat practicing, writing poetry to dancing, playing and questions the notions of choreography and dance as two singular entities yet closely entangled. It is a love for dancing with a particular interest in made and found objects that create choreographies in between subject and object, spectator and performer.

His latest work includes the choreographic installation Bodies of Water at Tensta konsthall, and his poetic performance The wind escorts the sky at Weld, where Pontus is a recurring artist. He is the curator of the festival My Wild Flag together with Karina Sarkissova, and has a masters in choreography from DOCH, and one in visual arts from Konstfack. As a dancer he has worked for choreographers like Deborah Hay, Mårten Spångberg, Ohad Naharin Cristina Caprioli, Stina Nyberg and Mette Ingvartsen.

Eleanor Bauer är artist och koreograf som arbetar i brytningspunkterna mellan dans, skrivande och musik. Hon har gjort allt från talkshower till helaftonsföreställningar för ensembler. Hon rör sig mellan olika skalor, medier och genrer, och mellan en mångfald av metoder och föreställningskategorier. Bauer kommer ursprungligen från Santa Fe i New Mexico. Hon har studerat vid Idyllwild Arts Academy i Kalifornien, och har en konstnärlig kandidatexamen i dans från Tisch School of the Arts vid New York University. Hon har genomgått forskningsprogrammet vid P.A.R.T.S. i Bryssel och är doktorand i koreografi vid Stockholms konstnärliga högskola. Hon har producerat egna verk genom GoodMove i Bryssel sedan 2007, och gjort kritikerhyllade internationella turnéer. Mellan 2013 och 2016 var hon artist-in-residence vid Kaaitheater i Bryssel, och 2015 var hon med och grundade Nobody’s Business – ett öppet format för utbyte av konstnärliga praktiker inom scenkonst (www.nobodysbusiness.info). Bauer har samarbetat och uppträtt med koreografer som Xavier Le Roy, Anne Teresa De Keersmaeker/Rosas, Boris Charmatz, Trisha Brown, Mette Ingvartsen och David Zambrano; bildkonstnärer som Matthew Barney och Emily Roysdon; samt musikartister som Ensemble Ictus och The Knife. Bauer har sedan 2003 haft ett nära samarbete med musikern och kompositören Chris Peck, och genom åren har de skapat många originalverk tillsammans.

Ludvig Daae, född 1987, är en norsk koreograf och dansare, utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan och vid P.A.R.T.S i Bryssel. Han har arbetat med koreografer som Deborah Hay (US) och Mårten Spångberg (SE) och hans egna produktioner har visats i hela Europa. Ludvig turnerar för närvarande två av sina egna föreställningar; HYPERFRUIT, ett dans- och filmsamarbete med filmregissören Joanna Nordahl och hans senaste verk Dance To Dance To som hade premiär i februari 2017 på MDT i Stockholm och på vilket Nobelfestens verk för Cullbergbaletten baseras. I december 2015 firade Ludvig 100 föreställningar i 10 olika länder av hans soloverk MM, i Sophiensaele i Berlin. MM utsågs till ”Topp 10 scenföreställningar i Portugal 2014” och Ludvig utnämndes till ett av ”de unga hoppen för europeisk dans” av den tyska danstidningen Tanz.

Mattias Andersson påbörjade sina dokumentära sceniska undersökningsprojekt med föreställningen The Mental States of Gothenburg på Angereds Teater, 2006. Projektet fick en fortsättning på Dramaten 2013 med The Mental States of Sweden.

Mattias Andersson är verksam som dramatiker och regissör och sedan 2006 konstnärlig ledare för Backa Teater som tillhör Göteborgs Stadsteater. Mattias Anderssons pjäser har spelats på bland annat Dramaten, Stockholms Stadsteater, Göteborgs Stadsteater, Malmö Stadsteater och internationellt i Danmark, Norge, Finland, Tyskland, Ryssland, Rumänien och Serbien. 2006 nominerades Mattias Andersson till Nordiska Dramatikerpriset. Han tilldelades Svenska Ibsenpriset 2007 och för sin uppsättning av Brott och straff på Backa Teater fick han Expressens teaterpris 2007, Svenska Teaterkritikers pris 2007 och nominerades till Dagens Nyheters Kulturpris. Uppsättningen Lille Kung Mattias på Backa Teater tilldelades Svenska Teaterkritikers pris 2009. Radioteaterversionen av Brott och straff vann dramaklassen i internationella Prix Marulic 2010. Andersson tilldelades Svenska Dagbladets Thalia-pris 2013. Flera av Mattias Anderssons regiuppsättningar har också blivit inbjudna till internationella festivaler i. Belgrad, Washington, Köln, Helsingfors. 2015/2016 var han aktuell med en uppsättning av Dostojevskijs Idioten på Dramaten och våren 2016 med en internationell samproduktion, The Misfits, för det europeiska teaternätverket Prospero.

I maj 2017 tilldelades Mattias Andersson den internationella barnteaterorganisationen Assitejs pris ”artistic excellence award 2017” för sin konstnärliga gärning för den unga publiken. Priset delades ut vid en konferens i Kapstaden i Sydafrika.