Arkiv: Archived Performances

Mötet mellan dans och musik; rörelse, röst och rytm är också centralt i Alma Söderbergs nya verk Noche, men här tar utforskande en ny form. På samma gång långsam och plötslig, ständigt återkommande men trots det oberäknelig är natten ett mjukt avbrott med en egen rytm. Månskenet är på samma gång skarpt och förvillande, marken under ens fötter annorlunda, inget kan tas för givet, uppmärksamheten förhöjs.

Natten är utgångspunkten för en annan typ av musik och dans, mer ojämn i sin rytm, mer riskfylld, samtidigt mjuk, varm och mörk. Med sina pastellfärgade och suddiga kanter är The Listeners ett kvällens verk. Där det slutar tar Noche vid. Från en mjuk väv av flera röster och rörelser, mot snittet, avbrottet, synkopen.

Noche var utvald till Scenkonstbiennalen 2023

”The world in which I have lived until now idolizes power and force, muscle and health, vigor and lucidity. Syncope opens onto a universe of weakness and tricks; it leads to new rebellions”.
Catherine Clément

Fotograf: Nina Andersson

Läs mer: ”A good piece of music” – a conversation between choreographer Alma Söderberg, composer Hendrik Lechant Willekens and Gabriel Smeets, former artistic director Cullberg

Sedan 2019 har Cullberg tagit klivet ut på gatan och dykt upp på öppna platser med olika pop up-föreställningar. Cullbergs dansare intar offentliga platser och bjuder in dig att se på, eller följa med i dansen. En energipåfyllning, en långdans, en rytmisk pausplats!

Årets pop up sätter kollektivet i fokus och är skapat av Hooman Sharifi, som även koreograferat While in Battle I’m Free, Never Free to Rest för Cullberg.

Tidigare pop up-föreställningar

• 2019: Version av ON THE CUSP i koreografi av Ian Kaler, ackompanjerad av elektronisk brassmusik från Planingtorock.
• 2022: Utdrag ur Noche i koreografi av Alma Söderberg: rytm och röst i nära samarbete.

ON THE CUSP är koreografen Ian Kalers första verk för Cullberg. Det är en blandning av praktikbaserat material och synkroniserade rörelser. Verket är ett kombinerat live- och videoverk, en samling porträtt av de enskilda dansarna och av gruppen. Dansarna i Cullberg har sin egen historia och kompaniet håller ihop dem. Vilka är människorna i gruppen och hur bygger de upp den? Vilka är de och hur formar de scenkaraktärerna genom att navigera och röra sig genom olika situationer? Planningtorocks elektroniska brassmusik skapar lekfulla, djupt rörande, modiga och dramatiska dansverk.

Explorations of Now – Walk in art, with nature
Dans, koreografi, konst och musik mitt i och med naturen.
12–15 och 19–22 augusti, 2021

Balingsta Gård, Orlångens naturreservat, Huddinge Kommun

Under två helger i augusti tar projektet Explorations of Now – Walk in art, with nature plats i Orlångens naturreservat i Huddinge utanför Stockholm. Cullbergs dansare och flera andra konstnärer presenterar över 20 konstinstallationer, samtal och workshops och låter besökarna tillsammans inleda resan mot en hållbar värld.

Explorations of Now – Walk in art, with nature utgår från Balingsta Gårds ridhus i Orlångens naturreservat för att sedan ta besökaren genom en guidad tur runt om i naturreservatet där Cullbergs dansare presenterar nya verk, tillsammans med konstinstallationer och performance art. Allt med bergväggar, fält, mossa, träd och vatten som medskapare.

Huddingeleden slingrar sig genom hela kommunen och knyter samman dess 13 skyddade naturområden. Stigar och leder tar dig från höghus och villa till orörda skogar, fågelrika sjöar och ett levande kulturlandskap. Huddingeleden är 80 km lång.

I Orlångens naturreservat möts du av ett öppet och varierat landskap. Snörika vintrar finns här Huddinges finaste skidspår. Alla årstider erbjuder bra möjligheter till fågelskådning vid Ågestasjön, Bottnen-Balingsta och Flemingsbergsviken. Kulturlandskapet runt gårdarna är omväxlande med gammelskog, betes- och odlingsmarker. Centralt i reservatet finns en väderkvarn, ”Holländaren” Balingsta kvarn.

Initiativtagare till Explorations of Now är Cullberg i samarbete med konstkollektivet Kultivator och Institutet för Framtidsstudier. Projektet finansieras med stöd av Postkodstiftelsen.

Podcast från Orlången – Cullbergs dansare Benjamin Pohlig träffar konstnärer på och bakom scenen i Walk in art, with nature. Lyssna här.

Inslag SVT Kulturnyheterna 16 augusti 2021

Läs mer om hela programmet och projektet här!

Bilden: Cullbergs dansare Eliott Marmouset och Víctor Pérez Armero i Homo Saltator.

– Horse, the solos är en övning i överlevnad. Varför? För att det är det enda jag bryr mig om, säger Hay.

Deborah Hays verk för Cullberg bygger på en intuitiv förståelse för risk, effekt och överlevnad, inspirerad av kraften som finns förborgad i ett ensamt grässtrå. De senaste åren har Deborah Hay påverkats starkt av klimatförändringar och det politiska läget, särskilt i USA. Efter presidentvalet i november 2020 är förändring möjlig och framtiden ljusare, men året går till historien som ett av de svåraste för internationellt verksamma konstnärer, utan möjligheter till resor eller repetitioner i stora grupper.

I Hays första originalverk för Cullberg; Figure a Sea från 2015, skapade och koreograferade dansarna med utgångspunkt i Hays praktik under föreställningens gång. Till Horse, the solos har Deborah Hay skapat materialet i Austin, Texas och delvis repeterat med dansarna på länk från Cullbergs studio, i nära samarbete med repetitionsledaren Jeanine Durning.

– Jag är intresserad av koreografi som inte ser ut som någonting och som utförs av exceptionellt skarpa och erfarna konstnärer. Rörelserna är få och desorienterande, men ändå mystiskt mänskliga i sin tillämpning i en oundviklig, begränsad rymd, säger hon.

Horse, the solos skulle ha haft premiär på Dans- och Teaterfestivalen i Göteborg sommaren 2020, men har skjutits fram flera gånger på grund av pandemin och hade till slut urpremiär inför en tom salong på Dansens Hus i Stockholm i mars 2021. I september får verket sin premiär inför publik, på Stora Teatern i Göteborg.

Filmregissören Marcus Lindeens kortfilm Dear Dancer som skildrar arbetet inför premiären i mars,  spelades in i Stockholm under våren 2021 och har premiär senare i år.

Deborah Hay är associerad koreograf till Cullberg 2019-2022 tillsammans med Alma Söderberg och Jefta van Dinther. Efter det framgångsrika samarbetet med Laurie Anderson i Figure a Sea, satte Deborah upp The Match från 2004 med Cullberg till retrospektivet om sitt konstnärskap på Tanz im August i Berlin sommaren 2019.

Bild: Eliott Marmouset, Freddy Houndekindo och Louise Dahl fotograferade på Norra Djurgården i Stockholm, 11 maj 2021
Foto: Nina Andersson
Art director: Martin Falck
Föreställningsfoto: Shaon Chakraborty

”Trots att Hay har utforskat denna dansens antidans ända sedan 1960-talet så blir den här inte till en pastisch eller genre i sig själv. Kanske för att hon här drar principerna så till sin spets att de blir något mer än bara en negation. Mot slutet är det som att de olika dansarnas individuella och expressiva rörelser i denna röriga formlöshet börjar se ut som min fantasi om naturen i dess minsta beståndsdelar. En slags fysikens urdans bortom dansen.” Dagens Nyheter

On Earth I’m Done
Del 1: Mountains (2021)
Del 2: Islands (2022)

Jefta van Dinther återvänder till Cullberg som associerad koreograf med två nya verk. I den arkaisk-futuristiska diptyken On Earth I’m Done förflyttas publiken till en plats som slitits ut ur tid och rum. Den första delen, solot Mountains, framförs av Agnieszka Sjökvist Dlugoszewska, Freddy Houndekindo och Marco da Silva Ferreira som alternerar i verket. Den andra delen, Islands, med 13 av kompaniets dansare, har urpremiär i maj 2022.

– I många kulturer symboliserar berg beständighet, stabilitet och en väg till andlighet. Vi ber till bergen och från bergen om vägledning. Öar däremot är omgivna av vatten, isolerade och bär på en motsägelsefullhet; de kan samtidigt vara skyddade fristäder och omstörtande enklaver. Deras avskildhet rymmer både skönhet och fara, säger Jefta van Dinther.

I On Earth I’m Done: Islands förflyttas publiken till en annan plats, till skärningspunkten mellan skönhet och fara, där tillvaron måste byggas upp från början och förstås på nytt. Grundläggande logiker och ett flöde av intelligenser återföds; liv som rör sig mellan mineraliska, växtliga, animaliska, mänskliga och maskinella former. I Islands finns en alternativ ordning, ett undantagstillstånd i karantän, långt ifrån världen som vi känner den. Här blir upprepning en överlevnadsstrategi och dansen ett vapen.

– I Islands beger vi oss till en plats där mänskligheten inte längre går att ta för given. De varelser vi möter här tänker, agerar och talar med något som liknar mänskliga känslor, men deras inre liv är syntetiska. Deras sociala interaktion är hackad, deras fortplantning ett gränssnitt och omsorgen de visar planeten automatiserad, säger Jefta van Dinther.

Jefta van Dinther återvänder till Cullberg som associerad koreograf med två nya verk. I den arkaisk-futuristiska diptyken On Earth I’m Done förflyttas publiken till en plats som slitits ut ur tid och rum. Den första delen, solot Mountains, framförs av Agnieszka Sjökvist Dlugoszewska, Freddy Houndekindo och Marco da Silva Ferreira som alternerar i verket. Den andra delen, Islands, med 13 av kompaniets dansare, hade urpremiär 11 maj 2022 på Norrlandsoperan.

– I många kulturer symboliserar berg beständighet, stabilitet och en väg till andlighet. Vi ber till bergen och från bergen om vägledning. Öar däremot är omgivna av vatten, isolerade och bär på en motsägelsefullhet; de kan samtidigt vara skyddade fristäder och omstörtande enklaver. Deras avskildhet rymmer både skönhet och fara, säger Jefta van Dinther.

DEL 1: MOUNTAINS

Som mänskliga varelser är vi ständigt jagade av hur vår kultur, vår mänsklighet, kommit att påverka planeten vi bebor. Vårt obehag riktar sig både nedåt och uppåt – mot utarmandet av jorden såväl som mot hur himlens rymd tycks krympa. Mountains kretsar kring frågan hur ska vi kunna fortsätta att älska vår ständigt föränderliga planet? Dansaren på scenen är ett medium – en transformator, som med sin kropp som instrument frammanar en klagosång å våra vägnar. Hens existens uppstår ur sambandet mellan det fysiska, biologiska och antropologiska – mellan gravitationskrafter, instinkter och begär.

– Mountains är en skapelseberättelse. Här ställs frågor om vad det innebär att vara människa, att finnas till på och värna om vår planet. Verket undersöker naturens intelligens, hur kultur uppstår, och närskådar de täta band som knyter natur och kultur samman, säger Jefta van Dinther.

Recension i P1 Kultur, Sveriges Radio (2021-05-20) av Cecilia Blomberg.

”Helt magiskt, det som uppstår i scenrummet, begränsningen av tid och rum och närvaro som är så tydlig.”

”Hon är som ett kraftfält på scenen, det är ju faktiskt en enorm utmaning att fylla ett scenrum som stora scenen på Dansens Hus…”

”Det är otroligt modigt”

”Koreografin är väldigt spännande”

Recension i SvD: Superhjältens bön får hjärtat att klappa

Recension i DN: I Cullbergbalettens nya fyller en ensam dansare upp scenen

Våren 2021 visade SVT Mountains: The Hunter, en kortversion av verket för teve.

Art director: Martin Falck
Pressbilder: Urban Jörén

Rytm, röst och rörelse är tätt sammanflätade i Alma Söderbergs verk, ett konstnärligt utforskande av uttrycken och relationen mellan dem är grunden i hennes konstnärskap. Dansen är ett verktyg för att beskriva musiken och musiken ett verktyg för att beskriva dansen. Samarbetet med Cullberg innebär ett kliv in i ett större sammanhang för Alma Söderberg. The Listeners är hennes första verk för stora scener och flera dansare.

– Fjortonåringen i mig kan inte tro att det är sant. Jag har inte haft som ambition att koreografera för ett världsberömt kompani, men när jag fick inbjudan kände jag att det var dags för mig att öppna upp och dela med mig av det som jag utvecklat de senaste tio åren. Tillsammans med dansarna kommer jag att jobba med kroppen som ett instrument i rummet. Mina verk är sällan representativa eller narrativa, det som sker på scenen är mer som en konsert, ett musikaliskt utforskande. Lyssnandet är centralt, både till den tysta rörelsen och till den ljudande, säger Alma Söderberg.

Alma Söderberg var associerad koreograf hos Cullberg 2019-2022.

Alma Söderberg är född och uppvuxen i Malmö. Hon studerade på Kungliga Svenska Balettskolan innan hon lämnade Sverige för Sevilla och Escuela de Danza de Matilde Coral för att studera flamenco. Alma Söderberg har sedan dess studerat i Stockholm, Paris, Madrid, Amsterdam och Bryssel och tog examen i koreografi vid SNDO i Amsterdam 2011. De senaste åren har hon varit baserad i Bryssel och turnerat sina verk på de främsta scenerna och de viktigaste festivalerna över hela Europa. Hennes arbete kännetecknas av en stark och tydlig koppling mellan dans, musik och röst. Ljud och rörelse är alltid tätt sammanflätade och en undersökning av dessa uttryck är en kontinuerlig del av Alma Söderbergs konstnärskap.

År 2016 tilldelades Alma Söderberg Thalia-priset med motiveringen:

”Hon presenterar en helt unik typ av scenkonst som förenar dans, musik och röstprestanda på ett oupphörligt fascinerande och rytmiskt språk.”

2016 tilldelades Alma Söderberg även Konstnärsnämndens Birgit Cullberg-stipendium med följande motivering:

”Alma Söderberg sticker ut bland svenska koreografer. Hon går helt sin egen väg – genrebestämmer inte sin scenkonst. Det är konsert, performance och dans. Alma har kallats den mänskliga ljud och dansmaskinen och hennes solon har beskrivits som ”ljud och rörelse i en rytmisk symbios med rötter i flamenco och tentakler mot svensk folkvisa”. Alma Söderberg följer inte strömmen, hon arbetar bortom ideologiska och estetiska förtecken. Kommunikationen mellan publiken och den egna kroppen är fundamentet. Med rörelse, rytm, musik, ljud och språk bryter hon ny mark och öppnar gränserna för vad en dansföreställning kan och får vara, ställer sig mitt i tiden och bortom konventionerna. Med ett flertal solon bakom sig samt en internationell karriär vill vi med Birgit Cullberg-stipendiet uppmärksamma en egensinnig rörelse- och ljudkonstnär.”

Foto: Urban Jörén

Sommaren 2019 satte Deborah Hay upp sitt ikoniska mästerverk The Match med Cullberg, hennes första för kompaniet i egenskap av associerad koreograf. Verket är en kvartett med många lager, fyra olika solon som presenteras i en ny ordning varje gång, i varje föreställning står ett solo i fokus. The Match har beskrivits som ett roligt och udda verk, som ”en fascinerande och vibrerande kamp om kvickhet”. Cullbergs uppsättning av The Match hade premiär på Tanz Im August i Berlin i augusti 2019, som en del av festivalens ”RE-perspective” över Deborah Hays livsverk.

The Match visas i november 2021 på Mercat de les Flors i Barcelona med Cullbergs dansare Adam Schütt, Anand Bolder, Louise Dahl och Vincent Van der Plas.

– Det är både intressant och spännande för mig att arbeta med Cullbergs dansare, inte minst på grund av deras kollektiva energi och öppenhet för att dansa tillsammans. I kompaniet finns ett anmärkningsvärt stort antal dansare som är på en mycket hög nivå när det kommer till fysisk intelligens och rörelsekapacitet.”,  säger Deborah Hay om sitt fortsatta arbete med kompaniet. ”Dans är min form av politisk aktivism, fortsätter hon.

The Match hade premiär i februari 2004 på Danspace 51. Marks Church i New York. Verket skapades för en utvald grupp av erfarna dansare och artister: Ros Warby från Melbourne, Australien, Chrysa Parkinson och Watly Cardona, New York City och Mark Lorimer, London.

The Match innehåller meditation som i övningar osynligt binder dansarna till materialet genom att skapa en mental, känslomässig och kroppslig stränghet, synlig i verket. Arbetet bygger på erfarenhet, uppmärksamhet och uppfattning.

Jennifer Dunning skrev i The New Yorks Times:
”Det finns inget musikaliskt ackompanjemang, så fokus ligger på dansarna: deras mystifierande resor och relationer, både rumsliga och personliga och det tillfredsställande sättet som Hay fördelar dansarna i rummet … i The Matchs underliga och överraskande stiliga värld. ”

Deborah Hay själv sammanfattade verket i en fråga:
”Vad händer om möjligheten att uppfatta tid och rymd som unik och originell inte är ett tema eller en rörelsestil eller ett mål, utan en ram för dansarna att engagera sin kroppsliga intelligens genom en koreografi av material som utmanar den här definitionen?”

Deborah Hay belönades med BESSIE award/New York Dance and Performance Award 2004 för The Match, ur motiveringen: ”en underligt, märklig och obeständig meditation över upplösning som utforskar världar från det vanliga till det förvirrande med en alternerande cast av fyra karaktärer. ”

Världspremiär i februari 2004, Danspace, New York
Nypremiär med Cullberg: Tanz im August, Berlin, 23 augusti 2019

Hösten 2011 satte koreografen Jefta van Dinther upp The Way Things Go med Cullberg på Kulturhuset i Stockholm. Den koreograferade händelsekedjan om orsak och verkan, som fick sin urpremiär 2009, gjorde stor succé och van Dinther hyllades för sin uppfinningsrika koreografi. Efter det skapade Jefta van Dinther ett nytt verk direkt för Cullberg, denna gång för de stora scenerna, med nio av kompaniets dansare. Plateau Effect hade urpremiär sommaren 2013.

Plateau Effect (2013)

I sitt nya verk vill Jefta van Dinther vilseleda och utmana publiken med en fusion av koreografi, ljus, ljud och scenbild. Verket pendlar mellan dansarna och deras rörelser, och materialen de interagerar med. Fram träder koreografins kärna. Grundläggande element blandas och vecklar ut sig till hisnande storhet, där det råa möter det psykedeliska. I denna skärningspunkt mellan faktum och fantasi, sätter Plateau Effect vår förmåga att överträda här och nu på prov.

I Plateau Effect liknar dansarna ett samhälle i konstant och rotlös rörelse genom olika landskap. Kommunikation,  transport, byggande och bosättande blir koreografi och enar dansarna i ett försök att skapa något mer än en ensam person kan åstadkomma. Genom kropp och röst, genom ljud, ljus och material, böljar sig denna kraft  fram och tillbaka mot publiken. Försjunket i David Kiers ljudlandskap, med ljusdesign av Minna Tiikkainen och scenografi av SIMKA, rusar verket fram genom dansarnas arbete. Vibrerande och ohejdbart.

– Med Plateau Effect vill jag fortsätta utveckla utforskandet av varseblivning. Jag vill att kroppen, ljuset och ljudet bokstavligen ska bre ut sig och nå fram till publiken på ett direkt sätt, utan att behöva tolkas. Jag vill ge publiken en möjlighet att vistas i något som de inte känner igen. Titeln Plateau Effect refererar till ett tillstånd av stabil utveckling och produktivitet som efter ett tag når en utplaning, säger Jefta van Dinther om sitt nya verk.

Längd cirka 60 minuter, ingen paus.
Med nio dansare i Cullberg.
Urpremiär på Julidans i Amsterdam 11 juli 2013

I pressen

”Brutalt, briljant och svindlande av Cullberg”
”…en gåtfull och intelligent balett med genial final.”
”Den långa upptakten är rent fabulös. Svindlande, gåtfullt vacker och ger prov på Jefta van Dinthers koreografiska signum: förmågan att utifrån en nästan simpel konkretion skapa ett lika intelligent som sensuellt associativt rörelseflöde.”
”Cullberg gör Plateau Effect till ett flödande och genuint ensembleverk.”
”Finalen är simpelt genial. När en dansare till slut lyckas bryta sig loss ur kollektivet och frigöra sig från tingets metamorfoser vet man att slutet är nära. Likväl blir finalen lika överraskande som bedårande briljant.”
– Dagens Nyheter

”Under världspremiären av van Dinthers senaste verk, skapar nio dansare tre underbara världar.”
”… det är en mjuk, formbar, lockande värld. När dansarna äntligen går upprätt igen är de helt transformerade, varelser från en annan planet. Oändlig energi vibrerar genom deras böljande kroppar, den genererade hettan strömmar mot publiken. En publik som nu tyvärr måste lämna van Dinthers universum.”
”…härligt vacker.”
– Theaterkrant

”Jefta van Dinther (SE / NL) skapar en överväldigande värld för internationella Cullberg (Stockholm) där dans, material, ljud och ljus är lika viktiga. Kraften och ansträngningen hos dansarna, i samspel med materialen, skapar vackra bilder på scenen. Platåeffekten känns, men är absolut inte ointressant.”
”Van Dinther och Cullberg visar att både ”experiment” och installation passar bra på en stor scen.”
– Dans Magazine

Hösten 2015 skapade Deborah Hay Figure a Sea för Cullberg till musik som producerades direkt för verket av Laurie Anderson. Figure a Sea blev en omedelbar framgång för kompaniet och har sedan dess turnerat i Europa och USA. Det är ett konstnärligt kultmöte mellan några av scenkonstens allra största som tillsammans med Cullberg utmanar publikens uppfattning av dans.

Amerikanska Deborah Hay (född 1941 i Brooklyn) har uppnått ikonstatus bland koreografer. Rotad i 1960-talets experimentella Judson Dance Theatre i New York har hon samarbetat med Merce Cunningham, John Cage och Robert Rauschenberg. Hay prövar alltid synen på dans och hon var en av de första att använda vardagliga rörelser som en del i arbetet vilket blev en milstople i danshistorien. Deborah Hay räknas till en av de mest radikala och tongivande postmoderna konströrelserna. Hon kom senare att fokusera på soloverk och har skapat verk för artister som bland andra Mikhail Baryshnikov. Koreografen William Forsythe gav Hay en extra skjuts i den internationella karriären efter premiären på den duett hon skapade för sig själv och Baryshnikov år 2000. Hon har under sin långa karriär tilldelats flera stipendier och priser. I den ordinarie samlingen på Moderna Museet i Stockholm finns en film av Merce Cunningham där Deborah Hay medverkar.

–  Figure a Sea är som en meditation över seendet. Att se musik, flytande händelser, synkroniseringar, kollektiv och överraskningar. Det är en plats för självreflektion, att se sig själv se, säger Deborah Hay om sitt nya verk för Cullberg.

Laurie Anderson (född 1947 i Glen Ellyn, Illinois) började sin karriär som skulptör och performanceartist i slutet av 1960-talet. Tidigt i sin karriär var hon verksam som illustratör och konstkritiker. Hon är banbrytande inom den elektroniska musiken och har skrivit både populär- och konstmusik och samarbetat med bland andra William Burroughs, Peter Gabriel och Lou Reed. Sedan 1975 har hon gett ut sju album. Anderson spelar flera instrument, bland hennes främsta är olika varianter av fiol. O Superman från 1981 är en av hennes mest kända sånger som också nådde så högt som till en andraplats på den brittiska topplistan.

I Figure a Sea betraktas dansaren och scenen som ett hav av oändliga möjligheter. Koreografin rör sig mellan att vara tekniskt skicklig och minimalistisk i sitt uttryck. Inget händer av en slump. Hay utmanar, utan att förminska, dansarens intelligens, skönhet och snabbhet. Lätthet, exakthet, synlighet, mångtydighet och jämnhet är verkets ledord.

Deborah Hay frågar alltid sina dansare ”What if?”, ”Vad händer om?”. Hur skulle det till exempel vara ifall alla celler i en kropp kan skapa en dialog med allt som de ser. Med andra ord: ”Jag tittar inte på världen. Jag deltar i den.” Inte bara ögonen ser, utan hela kroppen.

Världspremiär på Dansens Hus, stora scen, Stockholm, 24 september 2015

Protagonist (2016) är koreografen Jefta van Dinthers andra stora verk för Cullberg. För inspelad sång och berättarröst står Elias som fick en stor hit med debutsingeln Revolution 2016. David Kiers är ljuddesigner, konstnärsduon SIMKA gör scenografi och Minna Tiikkainen ljusdesign.

Protagonist är en betraktelse av mänskligheten. Sånger för revolution och dans om evolution berättar en historia om hur människor samlas, tar sig an och ges roller. Allt medan instinkt, motstånd och tvång vittnar om den kamp som varje enskild människa utkämpar. I strävan efter att höra till och i det gemensamma sökandet efter mening och övertygelse tar en gemenskap form. Protagonist är en skildring av samhörighet, omsorg och förbund om isolering, kontroll och främlingskap.

Jefta van Dinthers första verk för Cullberg, succén Plateau Effect, hade premiär 2013 och har turnerat över hela Europa. Jefta van Dinther mottog Svenska Teaterkritikers danspris 2013 för verket som också valdes ut till Scenkonstbiennalen 2015. Jefta van Dinthers arbete karaktäriseras av ett tydligt fysiskt anslag och nästan alltid iscensätts ett utforskande av rörelsen. Kroppen är kärnan i verken som interagerar med ljus, ljud och olika material för att sammansvetsas till en helhet. Verken lyfter fram det synliga och det osynliga, mörker och ljus, illusion, affekt, röst och bild.

Svenska Elias fick sitt genombrott förra våren med låten Revolution som blev en stor framgång och följdes av singeln Green Eyes och EP:n Warcry. Som trettonåring började Elias sjunga med Tensta Gospel Choir och det var där han utvecklade sin säregna röst som jämförs med Sam Cookes, Anthony Hamiltons och Sam Smiths. Spotify har valt honom till Spotlightartist för 2016 och i vår kommer han att släppa sitt debutalbum där han har samarbetat med bland annat producenten Paul Epworth (Adele, Coldplay), HYENA, John Hill (Florence + The Machine, Christina Perri) och Fraser T. Smith (Adele, Ellie Goulding). Själv är Elias inspirerad och influerad av artister som Otis Redding, Spooky Black, Patti Smith och Jeff Buckley. Under förra året medverkade han i Skavlan på SVT tillsammans med en stråksektion och gospelkör samt spelade på bland annat Way Out West, Roskilde Festivalen och Reeperbahn Festivalen.
– Revolution handlar om det fina i att bryta upp från något du inte tror på och istället göra något på det sätt som du själv vill. Det är inte en arg låt, det handlar mer om det fantastiska i att kunna börja om, säger Elias om sin låt.

Världspremiär 7 juli 2016, Julidans, Amsterdam
Sverigepremiär 23 november 2016, Dansens Hus, Stockholm

Vinnare! NEAR vinner Nöjesguidens Stockholmspris 2018 för bästa scenföreställning.
Motiveringen: ”Konceptet ’danskonsert’ fick ett varmt mottagande när Yung Lean gick ihop med koreografen Eleanor Bauer och skapade Near. Den ikoniska, ledsna musiken tillsammans med dansarna från Cullberg bjuder in till en surrealistisk och oemotståndlig drömvärld.”

Dagens Nyheter:
”Medan den samtida dansen, med koreografer som Boris Charmatz och Xavier Le Roy, under det senaste decenniet har institutionaliserats på museer, och därför på ett sätt fört dansen tillbaka till där den började, i skulpturen – har de små dansteatrarna nästintill enbart kommit att visa ekonomiskt sparsamma solon. Varför de, tyvärr allt färre, stora kompaniernas roll har blivit än viktigare än tidigare. Detta är något som Sveriges största, och just nu konstnärligt mest intressanta kompani, Cullberg, visat. Framförallt sedan Gabriel Smeets tog över som konstnärlig ledare 2014 och som därefter höjt den konstnärliga ribban år för år. Liksom historiskt starka konstnärliga ledare som Sergej Djagilev för ryska baletten och Rolf de Maré för svenska baletten gjorde, bjuder Cullberg in de mest intressanta konstnärerna i vågade samarbeten.”

”… väldigt vackert.”

”Likt koreografer som Meg Stuart skapar Bauer episkt monumentala bilder, som dansarna rör sig mot, förföriskt, långsamt och oanat. Dessa bilder med skiftande blickar och gester och med Yung Leans ledsamma sånger talar i sin stumhet till samtidens oförmåga att röra sig. Men ändå, ibland, när alla kroppar blir en kropp, rör de sig tillsammans, pekar på fickor av ljus och hopp. Ytterligare ett bevis på att Cullbergs fantastiska dansare är som bäst i djärva samarbeten.”

Göteborgs-Posten:
”Rapparen, nu konstnären, Yung Lean skapar saker med ett finger på samtiden. Med sitt crew Sad boys bryter han ny mark i varje musikaliskt initiativ. Så även i dag.”
”Near är ett konstprojekt som gör Azalea till en annan plats än vad den är.”
” De förkroppsligar nutida, typiska känslor av ambivalens, att vilja ha det du inte kan få.”
”När du hittar ro i formen är danskonserten Near stundtals försvinnande fin. När alla dansar samtidigt till kompletta, melankoliska Yung Lean-låtar hamnar allt annat – baksmällor, vindpinade frisyrer, förmiddagens inställda spelningar – i periferin.”

I NEAR träffas tolv dansare i en stuga, vid ett träsk, i ett ingenmansland mellan natur och civilisation. Tillsammans ger de liv till en djärv dröm, blandar genrer av musikkonsert och surrealistisk berättelsebalett i en filmisk teatermiljö. NEAR är fullständig upplysning och 100% ärlig, men aldrig bekant, intim men aldrig bekväm.

För första gången arbetar koreografen Eleanor Bauer med Jonatan Leandoer/Yung Lean och Cullberg. Tillsammans skapar de en danskonsert, en gemensam fantasivärld. En stark relation till skrivandet ligger för båda artisterna i centrum för deras respektive konstnärliga verksamhet, och poesin har blivit den gemensamma utgångspunkten för deras samarbete.

Bauer kommer ursprungligen från USA, och är doktorand i koreografi vid Stockholms konstnärliga högskola. Jonatan Leandoer Håstad/Yung Lean har skapat musiken i samarbete med ambientmultiinstrumentalisten och videokonstnären Frederik Valentin. Cullbergs dansare skapar tillsammans en tillfällig autonom zon där de navigerar genom improvisation och koreografi i ett musikaliskt och poetiskt strukturerat universum. Samarbetet drivs av sköra former och stark magi och blir ett gripande och uppriktigt utforskande av vad som krävs för att vara vaken i världen, i en kropp, med andra.

Två frågor till Eleanor Bauer

Vad har varit utgångspunkten för det här projektet?
”Det här projektet är en fantastisk möjlighet att fortsätta arbeta med flera olika intressen som ligger mig varmt om hjärtat: att experimentera med föreställningsgenrer, hur upphovsmannaskapet byggs upp kollektivt i dans och musik och konstnärlig utövning som ett sätt att ifrågasätta, upphäva, och destabilisera konventionerna för hur identitet formas. I det här projektet rör sig Jonatan Leandoer Håstad/Yung Lean i nya riktningar med sin musik, tillsammans med multiinstrumentalisten och videokonstnären Frederik Valentin. Som sångare och låtskapare rör han sig bort från hip-hop och in på ett territorium som är mindre känt för allmänheten. Han och jag har intresset för poesi gemensamt, så det poetiska i hans texter och det poetiska i min koreografiska process är en stor del av vårt möte och vårt gemensamma meningsskapande. Samarbetet med designteamet – Josefin Hinders, Jonatan Winbo och Pontus Pettersson – har från första början varit avgörande för projektet, eftersom vi tillsammans skapar en värld av gemensam poetik och gemensamma bilder. Då är Cullbergs dansare fantastiska att jobba med: intelligenta, frågvisa, erfarna och öppensinnade – var och en bidrar med en unik röst och ton till arbetet. Det blir verkligen alkemi när alla de här ingredienserna möts.”

Vad tänker du kring att göra ett verk på uppdrag av Cullberg?
”Det är underbart att få arbeta med så många fantastiska dansare. Det är nästan omöjligt att samordna ett verk i den här omfattningen som frilansare som producerar själv. Så det är helt enkelt en jättespännande möjlighet att få arbeta på sätt som jag inte ofta får chansen till. En del saker blir lättare med stora grupper. Om man är tre personer och en har en dålig dag, så tynger det ner processen. Om man är 17 personer och en har en dålig dag så står 16 personer redo att täcka upp. Det är som med aktivism – ju fler man är, desto större kraft har man. Men det betyder också att det går långsammare att åstadkomma förändring, att styra ett stort fartyg, så att säga. I en större grupp har du redan från början lite mindre spontanitet, eftersom det behövs så mycket mer organisation – dels i praktisk mening, men dels också när det gäller att förmedla en idé och få med alla på banan. Jag ser den stora gruppen som en möjlighet att betona tolkningsskillnaderna i stället för att nödvändigtvis vara överens, och att verkligen arbeta med allas unika förståelse av en koreografi eller en instruktion, så att den individuella förståelsen finns kvar. Och dansarna är verkligen mycket olika varandra. Fast de har rört sig gemensamt i så många timmar ser man ändå tydligt deras egen historia och utbildning. Jag tycker om att göra verk på uppdrag, för då är det inte jag som väljer vem som ska vara i rummet, och därför kan jag inte projicera förväntningar på människor utifrån ett begär efter något jag tror mig veta om dem. Jag lär känna människorna genom verket och jag lär känna verket genom människorna. Det tycker jag är vackert. Det har varit så värdefullt att lära känna Jonatan/Yung Lean och var och en av dansarna genom den här processen. Pluralism är något jag bryr mig mycket om i största allmänhet, etiskt, politiskt, kulturellt och estetiskt och man kan verkligen hantera pluralism när man jobbar på det sättet. Jag uppskattar också att kompaniet konsulterar dansarna innan de anställer en koreograf. Innan de tog beslut om projektet fick jag hålla en workshop med dansarna, så att vi fick träffas och se hur vi skulle kunna arbeta tillsammans. Jag vet att det låter som att man håller en audition för koreografen i stället för dansarna, men jag tycker det är jättebra att man rubbar eller jämnar ut den traditionella hierarkin. I slutändan handlar det bara om att träffa människor och ta reda på hur man delar med sig av sina intressen. Eftersom konst så ofta drivs av och värderas utifrån sympatier, intressen, och smak, så måste sympatier, intressen och smak hos människor som arbetar tillsammans fungera ihop.”

NEAR – en danskonsert av Eleanor Bauer och Jonatan Leandoer Håstad/Yung Lean
Koncept: Eleanor Bauer and Jonatan Leandoer Håstad/Yung Lean
Regi: Eleanor Bauer
Koreografi: Eleanor Bauer tillsammans med dansarna i Cullberg
Musik: Jonatan Leandoer Håstad/Yung Lean i samarbete med Frederik Valentin
Scenografi: Josefin Hinders
Ljusdesign: Jonatan Winbo
Kostymdesign: Pontus Pettersson
Repetitionsledare: Lisa Drake
Assistent till scenografen: Linnea Birkelund
Graffiti sandlåda: Jenny Palén and David Danell
Foto: Urban Jörén
Art direction, design: Martin Falck
Scenografin är tillverkad av Riksteaterns Teknik och Ateljéer.
Världspremiär: Way Out West, Göteborg, 10 augusti 2018
Samproduktion: Cullberg, Luger, Way Out West Festival Göteborg och Southbank Centre, London