Baletten är en politisk allegori och bygger på den gamla sägnen om hjälten som räddar prinsessan ur odjurets våld.
I vår version av sagan är S:t Göran den västerländske ”hjälten” som så ofta trängt in i främmande kulturer, här främst representerande av Draken och Prinsessan, för att se vad som vinnas kan.
Temat för Fullmåne är en civiliserad social sammankomst, ett trevlig och elegant cocktailparty. Men bakom all sofistikerad finess växer den urgamla primitiva lysten i fullmånens ljus.
Kyssen av Luc Bouy som också var dansare i kompaniet kretsar kring att människans liv går i cirklar. Livet från födelsen till döden och relationer med andra inom det.
Mats Eks balett Soweto från 1977 är ett av kompaniets mest dansade verk och var en klassiker redan vid sin tid. Verket är en protest mot rasförtryck, inspirerad av en händelse som har gått till historien som ”skotten i Soweto”.
Våren 1976 startade afrikanska skolungdomar demonstrationer mot apartheid. Polisen svarade med våld och hundratals afrikaner dödades. Sowetoupproret blev upptakten till en rad allt häftigare revolter över hela Sydafrika och blev också starten på en frigörelse.
I Soweto medverkade hela kompaniet och koreografin gav tillfällen till många variationer för dansaren, där alla hade sitt solo. Livsglädje och sorg, hopp och fruktan, sammanhållning och förtvivlan, allt varvades på samma sätt som livet själv blandar om i vår tillvaro. Till det inte minst intressanta i verket hörde rollen som afrikansk urmoder, hos vilken gruppen kan hämta styrka och ny kraft. En livsbejakande gammal häxa som besvärjar ungdomarna att fortsätta sin kamp för frihet. Birgit Cullberg medverkade vid premiären av Soweto när hon var 69 år och dansade i verket ända till hon var 78 år, 1986, vid en välgörenhetsgala för Amnesty på Dramaten.
Musiken till Soweto var ett synnerligen suggestivt sammanställt collage av modern popmusik.
”Baletten är byggd på musikens gradvisa stegring från pianissimo till dundrande forte. Samtidigt växer antalet dansare, men dessa rör sig alla på sitt vis och följer olika rytmer i musiken. De är främlingar utan kontakt med varandra. Misstänksamhet, missförstånd och aggressioner växer och utvecklas till våld mellan större grupper. Vad jag vill försöka få fram är att människors okunnighet om varandras olika miljöer, religion och kultur ofta bäddar för fiendskap och våld. Det finns också grupper som arbetar för fred på jorden, men makten och pengarna ligger fortfarande hos de aggressiva krafterna.”
Birgit Cullberg
”Stoolgame” – ”Spela med stolar” – hade urpremiär vid Nederlands Dans Theater i Holland den 18 juli 1974, med undertiteln ”the Odd One” – ”Den udda” – och det är precis vad det handlar om: vi får bevittna vad som händer med en människa som stöts ut ur gemenskapen.
…dina ögon var ett pas de deux inspirerat av Cesare Paveses dikt Döden kommer och skall ha dina ögon (italienska Verrá la morte e avrá i tuoi occhi). Musik på panflöjt av Gheorghe Zamfir.
”Att förklara sin egen balett är i farligaste laget. Jag vill definiera. Den finns helt säkert två sätt att nalkas koreografin: ett intellektuellt, förnuftsmässigt, och ett annat, mer intuitivt. I frågan om Nattskugga tror jag att jag använt det senare tillvägagångssättet. Nattskugga handlar om våld, aggressivitet. Det handlar också om vad som utlöser detta våld. Jag har velat innesluta koreografin i sig själv, skriva in baletten i ett avgränsat rum, inom oöverskridliga gränser – jag har använt en dekor. Musiken återspeglar denna dekor: dess upprepning stänger in dansarna i dess eget system och tvingar dem att reagera fysiskt, att ta fast den eller stöta den ifrån sig.”
Ulysses Dove
”Familjen är i vår tid en institution som ofta upplöses eller ändrar form. Men i föregående generationer, särskilt den borgerliga, viktorianska perioden, hade familjen en stark sammanhållande kraft som hade stort inflytande på människornas hela liv. Somliga tycker att den har det fortfarande. Denna balett är en skildring av fyra människors familjekonflikter. Fadern är officer som måste hålla fasaden, trots att kriget är livnära, Han dricker för att döva sin fruktan. Modern är uppfostrad med ”renhet”, d.v.s.att sex är smutsigt och farligt. Dottern känner sig instängd och längtar efter kärlek, hennes pojkvän är en fattig bondson. Det blir komplicerad konflikt mellan de fyra människorna, som egentligen är helt främmande för varandra, fastän kärleken är stark. Intresset för dessa familjekonflikter har just nu stimulerats av dramatiska författare som Lars Norén och psykologer som Alice Miller. Men handlingen i denna balett är helt fristående och delvis byggd på minnen från min mor, som hade erfarenheter från den viktorianska perioden.”
Birgit Cullberg
”Den andra stråkkvartetten var Janaceks sista fullständiga verk, skrivet kort före hans död 1928. Musiken är ett spontant uttryck för hans känslor för Kamila Stosslova, en gift kvinna som var fyrtio år yngre och som han hade träffat 1917. Det är tveksamt huruvida Janaceks känslor var besvarade men i hans olyckliga äktenskap, där förlusten av två barn spelade en stor roll, kom förbindelsen med den yngre kvinnan att innebära en pånyttfödelse av hans skaparkraft och den skänkte honom stor lycka under hans sista levnadsår. Kamila dog sju år efter Janaceks bortgång, fyrtiotre år gammal.”
Christopher Bruce
Även de vackraste hus störtar samman. Män som klippor, urholkas. Kvinnor sköna som feer får rynkor. Men livet börjar alltid på nytt och övervinner all ensamhet, all sorg. I varje liv fanns det, alltid, en gång, ett hus.
Mats Ek om Våroffer:
Igor Stravinskijs Våroffer med koreografi av Vaslav Nijinski har urpremiär i Paris 1913. Det blev en enastående skandal som utlöste kallsvettiga raserianfall där det beståendes väktare skrek som stuckna grisar. Strax därefter vändes det till jubel och Stravinskij bars på publikens axlar upp till Triumfbågen.
Stravinskijs Våroffer är kanske den viktigaste musikaliska gestaltningen hittills under 1900-talet. Den har sedan dess tillkomst ständigt lockat nya uttolkare. Hans musik är en basföda som räcker åt alla, den tar aldrig slut.
Stravinskij själv hade ingen estetisk eller filosofi när han skrev Våroffer. Han ville heller inte använda sig av rysk folklore eller lokalfärg i tonspråket. Han ”skrev ned vad han hörde”. Han hade för sin inre syn sett en flicka dansa bland eldar. I det fåordiga synopsis han sedan utformade beskrivs hur ett urgammalt bondesamhälle väljer en brud att vigas vid våren. Hon offras genom att dansa sig själv till döds.
Hennes död var vårens förutsättning. Döden blir uppståndelsen samtidigt som den beståendes ordning, årstidernas växlingar.
Jag har inte känt mig bunden att göra Våroffer på ett förutbestämt sätt utan försökt gestalta det jag sett för min inre syn så jag hört musiken. För mig handlar den om förändring och om förändringens pris.
François Verrets Det kommer, det kommer handlar om en makts gestalter och hur man brukar makten med dess gåtfullhet, dess motsättningar, dess våld, dess stagnation och det förfall som hör samman med den, de överdrifter som är förbundna med den, dess bräcklighet och slutligen dess oundvikliga gradvisa fall.
Musiken specialkomponerades av Jac Berrocal med JF Pauvros på basgitarr och gruppen Catalogue.
Originalets titel: The 30th of November 1901
Musik:
Ragnar Grippe, Originalkomposition
Carl Nielsen, Symfoni nr. 5
Johann Strauss/Arnold Schönberg, Rosen aus dem Süden
Baletten Fröken Julie är baserad på August Strindbergs pjäs med samma namn från 1888, en av världens mest spelade pjäser. Birgit Cullberg gjorde Fröken Julie för en Riksteaterturné våren 1950. Premiären i Västerås den 1 mars detta år blev Birgit Cullbergs stora publika genombrott och skulle få genomgripande följder. Inte nog med att den ledde till att två outsiders blev ombedda att träda in i den slutna borg som Kungl. Teatern i Stockholm då var. Dansaren Elsa-Marianne von Rosen hade skaffat sig sin dansutbildning utanför Operan och Birgit Cullberg hade studerat den fria dansen utomlands, hos Kurt Jooss i England på 1930-talet och först efter uppnådda 40 år hade denna koreograf börjat träna klassisk balett. Med Fröken Julie kom svensk balett att befinna sig mitt uppe i de internationella strömningar där Roland Petits balett Carmen hade blivit katalysator för ett helt nytt balettskapande. Det var också Petits Carmen som var den utlösande faktorn till Birgit Cullbergs Fröken Julie. Hon hade sett baletten i Paris 1949 och hon såg i den ett helt dansdrama som speglade den nya realistiska litteraturen. Ett rörelsedrama som visade fram en fördjupad människoskildring och exponerade en realism som man dittills inte sett i balettsammanhang. Borta var ferier, tyll, sagor, spektakel och fyrverkerier. Nu skulle dansen tala över rampen, tränga sig på och förändra publiken.
Birgit Cullberg utformning av Strindbergs drama blir en skildring av den udda människans utsatthet. Denna ohyggliga ensamhet, där börd och rikedom inte hjälper, är det som starkast griper i detta dansdrama. Den ger en djupdimension utöver den fasta koreografiska kompensation som är mer varierad och mättad på effekter är något annat svenskt balettverk i vår tid.
I Strindbergs drama möts två helt vitt skilda världar: den aristokratiska, förfinade och degenererade som är grevedottern Julies och den primitiva, lätt råbarkade men också vitala som representeras av Jean, Kristin och gårdsfolket. Det låg därför nära till hands för Birgit Cullberg att försöka förena den fria och den klassiska danstekniken när den skildrade dessa två världar. Titelrollens aristokratiska förfining får sitt uttryck i den klassiska balettens tåspetsteknik, Julie dansar på heltå i skarp kontrast till de andras jordbundenhet. 1950 dansade Julie av den unga Elsa-Marianne von Rosen. Den baletten blev också hennes första steg ut i den internationella dansvärlden. Jean dansades på premiären av Julius Mengarelli, utlånad från Operan. Den rollen har sedan kommit att dansas av världens främsta dansörer: Erik Bruhn, Rudolf Nurejev, Flemming Flidt, Niklas Ek och Anne-Marie Lagerborg som också var på lån från Operan när hon gjorde husan Kristin. Det skulle till ett livslångt samarbete mellan Birgit Cullberg och Anne-Marie Lagerborg. Så småningom kom hon till Cullbergbaletten (1967) som balettchef under tio år och det var i huvudsak Anne-Marie Lagerborg som svarade för de olika instuderingarna världen över. Efter Lagerborgs bortgång 1988 övertogs uppdraget av bland andra Jeremy Leslie-Spinks, Gunilla Roempke, Lena Wennergren-Juras och Ana Laguna som satte upp Fröken Julie på flera balettkompanier världen över.
Fröken Julie kom att bli den första moderna svenska klassikern och spelades över hela världen av flera danskompanier, fler gånger än många andra, bl a: American Ballet Theatre, Kungliga Baletten, Operabaletten i Helsingfors, Oslo, Köpenhamn och Polen med flera. Det är också det va Birgit Cullbergs verk som spelats mest.
1980 producerade SVT Fröken Julie för teve med Niklas Ek, Galina Panova och Cullbergbaletten.
1981 gästade Rudolf Nurejev Cullbergbaletten med Fröken Julie på Cirkus i Stockholm.
(Källa: Birgit Cullberg, Erik Näslund, Norstedts Förlag, 1978)
Ibsens Peer Gynt hjälper sin mor Åse in i evigheten med en skröna. Under den vilda ritt han fantiserar ihop dör hon. Birgit Cullbergs pas de deux Mor Åse skildrar mor Åses död som en sons uppbrott från sin mor.
Per och mor Åse tar upp varandras rörelser. De är som sammanbundna. I sjukdomen påminner mor Åses rörelser om ett döende djurs. Både mor och son är starka och banden mellan dem är starka. Band som förenar och stryper.
De vaggar varandra till sömns. Per vaggar mor Åse till döds. Han sörjer, han förlorar en bit av sig själv, men så blir luften kring honom klar och lätt att andas. Sorgen rymmer också stor lättnad.
Kanske är det inte en död utan en födelse Birgit Cullberg skildrar. Kanske handlar det om nödvändigheten att bita av navelsträngen under en av de första stora livskriserna: den att bli vuxen.
Per Jonssons Schakt var hans examensproduktion vid Danshögskolans koreografiska utbildning (1983) kom att bli hans genombrottsverk. Dansare från Kungliga Baletten medverkade. Schakt har en strikt formell musikalisk uppbyggnad som härrör ur musikens tydliga form. Genom baletten löper ett osynligt nätverk. Dansen, musiken och scenografin bildar en sluten enhet och form och ur detta skapas ett unikt uttryck. SVT spelade in verket 1987 med dansare från både Kungliga Baletten och Cullbergbaletten.
Fågelperspektiv blev Birgit Cullbergs sista verk för kompaniet. Här återkom Cullberg till temat ”kärlek i krigets skugga”- till motsättningen mellan krigsherrarna och de som säger ”nej”, de som skyddar det som lever. Fågelperspektiv är en saga om en nunna som förälskar sig i en adelsman. Deras kärlekshistoria följer vi dels genom adelsmannens inre samvetsstrider och dels konkret genom slagfält, bordell och maktens nästen. Figurerna i baletten lånar sina uttryck från olika fåglar. Nunnorna från pingvinerna, adelsmannen från tranan, soldaterna från olika rovfåglar, bordellflickorna från papegojan.
”Jag såg nyligen en grupp pingviner i TV, de är så instängda och ängsliga”, sa Birgit Cullberg, som tidigare hade skildrat mänskliga egenskaper och svagheter med hjälp av djurens rörelser. Redan i Tuppfjät som hon gjorde när hon just kommit hem från Kurt Jooss och England 1939, och långt senare i Månrenen som hon först gjorde för Det Kongelige i Köpenhamn i mitten av 50-talet.
”Djur föreställer sig inte, de har en naturlig uttrycksfullhet som är spännande och också lite rörande. Det är också spännande att tvingas förvandla mänskliga kroppens rörelser. Genom att låna från djuren kan rörelserna bli överraskande och direkta genom att gå förbi uttryck vi vant oss mer vid.”
Nunna och adelsman. Det verkar som en saga med rätter i medeltiden, men Birgit Cullberg säger att det är en saga om och får alla perioder. Riddartiden fanns kvar länge och många av dess ideal dras vi fortfarande med. Adelsmannen- tranan representerar snarast modern elegant överklass och krigsherrarnas örngestalter är det inte svårt att hitta förebilder till i vår moderna historia.
Birgit Cullbergs klassiska balett Adam och Eva är en av kompaniets stora publikfavoriter genom tiderna. Den skapades redan 1961 och en illustration av ett lyft i verket blev Cullbergbalettens logotyp och återfanns på affischer och programblad.
Koreografen Birgit Cullberg återger här skapelsehistorien på sitt eget högst personliga sätt och helt följdriktigt finns i det här verket en uppsjö av humoristiska inslag och anslående situationer.
Baletten är ett pas de deux om skapelsen, kärleken och utdrivningen ur paradiset. Den börjar med det ögonblick då den första mänskliga varelsen blinkar mot ljuset. Adam finner att han inte längre är ensam och efter den första förtjusningen står manligt kvinnligt på gott och ont.
Adam och Eva, dansas till Hilding Rosenbergs Concerto per orchestra d’archi.
Adam och Eva skapades ursprungligen för American Ballet Theatre 1961, originalets titel var Eden.
På en järnvägsstation någonstans i Sverige träffar ett svenskt par några invandrare. Förbrödring uppstår och man visar varandra sina hemländers danser. Mitt i glammet ljuder plötsligt ett skott.
En park, vad är det? Något mellan djungel och trädgård, natur och kultur, vilt och tuktat. En människa? Parken sedd som bild av en själ (ett inre landskap), ja, då kan en hel del hända där. Och inte alltid vad man väntar sig.
Mats Ek berättar själv om Parken:
”En park: en lunga i en stad, ett stycke tuktad natur med raka linjer och vegetationer klippt som geometriska figurer, vänlig och lummig grönska med skräpiga hörn och undanskymda vrår. En park, någonting mitt emellan djungel och trädgård, mellan natur och kultur, mellan det vilda och det tuktade. Ungefär som en människa, säger Mats Ek. Parken kan vara en bild av en själ, av en människas innanmäte. Mats Ek tror att de här funderingarna började någon av alla de morgnar han under tolv års tid passerade Humlegården på väg till jobbet. Parken byggs upp av nio episoder, nio olika små baletter med olika karaktär och innehåll, olika bitar av våra liv.
”I samtliga scener finns en laddning mellan det destruktiva och det livsalstrande, det växande med olika tyngdpunkt på det ena eller andra”, säger Mats Ek. Också parken växlar innebörd, den är en skog men skogens stammar kan förvandlas till pelarna i en balsal. Man kan se Parken som en fortsättning på Eldstad, där också miljön är det enda sammanhållande, samtidigt som dess betydelse är dubbeltydig. Medan Eldstad var öppen för en fortsättning, det var ett verk i vardande, Parken däremot är från början en samlad enhet.
Marie-Louise de Geer Bergenstråhle skapade scenografin, det var hennes och Mats Ek sjätte samarbete.
De kompositörer som bidragit med musik är lika många som Parkens episoder: Camille Saint-Saens, Ingvar Lidholm, Mikis Theodorakis, Richard Wagner, Jean Sibelius, Arne Nordheim, Carl Nielsen och George Elkin.
Miljön, parken, är den enda gemensamma nämnaren. Två personer har genomgående roller: den svarte prinsen som är en klassisk romantisk prins som söker sin tilltänkta, och en kommunalarbetare som ställer tillrätta och städar upp.
Botgöraren från San Clemente bodde i ett klädskåp i eremitboningen. Klädskåpet begränsade hans horisont. En legend berättar att han dog tusenfalt under Jungfru Marias ömma blickar.
Musik:
Gioacchino Rossini, La Petite Messe Solennelle
John Lurie, Stranger than paradise
Vatten, vi har bett om vatten
Och du, oh Gud, ger oss vind
Och du vänder ryggen till oss
Som om du inte ville lyssna till oss
Så lyder den klagosång som det katalanska folket riktar till de högre makterna. Jardi Tancat är den katalanska titeln för Stängd trädgård. Balettens handling bygger på gammal spansk folksaga och skildrar människornas strävan med att så, plantera och skörda den torra katalanska jorden. Deras kamp är otacksam men de ger inte upp.
Den spanska koreografen Nacho Duato dansade med Cullbergbaletten 1980-1981 och därefter med Nederlands Danstheater. Jardi Tancat som skapades 1983 var Nacho Duates första verk och hade Sverigepremiär med Cullbergbaletten 1988. Den fick ett mycket uppskattat mottagande av både press och publik.
Sex dansare gestaltar på scenen det katalanska folkets hårda kamp med den karga jorden och deras klagosånger till de högre makterna över torkan som ackompanjeras av katalanska arbetarsånger framförda à capella av den spanska sångerskan Maria del Mar Bonet. För stram scenografi och enkla, men kostymer står Nacho Duato, koreografen själv.
”Sofokles skrev sitt drama Antigone för mer än 2000 år sedan. Fortfarande är detta stycke för mig den bästa grunden för att gestalta ett aktuellt problem. Det exakta handlingsförloppet hos Sofokles är inte det viktiga. Däremot är dramats kärna väsentligt, den konflikt som uppstår när makthavarens krav på lagens upprätthållande ställs emot den enskilda människans innersta önskningar.”
Mats Ek
Antigone kämpar för att hennes tillfångatagne bror skall släppas fri. För konungen är han en upprorsmakare som måste oskadliggöras. I baletten personifieras Antigone av flera kvinnor med liknande öden. Det är inte många år sedan Grekland genomled en tid av diktatur. Antigone var då förbjuden att spelas.
Som Antigone hade urpremiär 1988 med Stuttgart Ballet och är en omarbetad version av Mats Eks Antigone från 1979, med ny musik, kostym och dekor.
Musik:
M Hadjidakis: Todays Sorrow, The Damned Ones, Swallow in the Cage
Great Solos 2:
Ta pirate ta provata
Förlag: EMI Columbia
14C054-70816
Great Solos 3:
(titel saknas)
Förlag: EMI Columbia
14C054-70818
Greek Folk Music:
Hassaposéviko
Violin solo, 2 minuter
Förlag: Caprice Cap 1191
Home Coming:
Manos Hadjidakis
Today’s Sorrow
The Damened Ones
Swallow in The Cage
EMI Columbia
2J062-70236
The Hard April of -45
Manos Hadjidakis
?? ????????? ??? ??????? (Engelsk titel: Your Eyelids Shine)
Minos MSM 221
Zambetas plays Hadjidakis
Street of Dreams
Minerva 22014
Christopher Bruce (UK) var dansare och koreograf och en del av det anrika engelska Ballet Rambert i London.
Ghost Dances utspelas i sydamerikansk miljö och är en allegorisk betraktelse över liv och död som hämtat näring ur den indianska kulturen. Bruce refererar till Victor Jaras änka som inspirationskälla till baletten som han tillägnar de sydamerikanska folken som varit utsatta för förtryck alltsedan de spanska conquistadorernas dagar. Baletten bygger också på sydamerikansk folkmusik framförd av den i vårt land välkända chilenska gruppen Inti-Illimani. En stor del av den suggestiva stämningen i Bruce verk kan tillskrivas musiken.
Det var Mats Ek, Cullbergbalettens konstnärlige ledare, som på en resa i Holland först såg en föreställning med Ghost Dances som hade urpremiär med Ballet Rambert 1981. Han tände direkt och tog kontakt med Christopher Bruce i London för att försöka få honom att sätta upp den med Cullbergbaletten.
Om sin balett säger Bruce att det är livsviljan som drivande kraft är huvudtemat även om det handlar om spelet mellan döden och livet. Verket dansades av elva dansare ur Cullbergbaletten med originalscenografi av Christopher Bruce och kostymer av Belinda Scarlett.
Musik:
Inti Illimani, Sydamerikanska folksånger
Tre dansare medverkar i Forsythes stycke som innehåller text, röst, pianomusik. Urpremiär med Frankfurtbaletten 1988, premiär med Cullbergbaletten 1990.
Jag skall kalla till ett möte, för att få veta vad som har hänt med mitt land. De har fjättrat oss i fattigdom, broder hur skall vi hitta ut ur labyrinten…
Detta är något rader ur Toto Bissainthes album Cante Haiti, som ligger till grund för Rassemblement. Samling syftar på det haitiska folkets sätt att sluta sig samman och att samla sina krafter mot förtrycket från hänsynslösa makthavare. Urinvånarna tar hjälp av sina gudar och från naturens krafter och dess skönhet när de kämpar för frigörelse. Men främst är det musiken, de revolutionära sångerna med anor från slaveriets tider som ger dem styrka.
Den spanske koreografen Nacho Duato har hämtat inspirationen till sin balett Rassemblement (Samling) ur revolutionära sånger från Haiti. Han vill gestalta haitiernas kamp för oberoende och deras strid för rättvisa och bättre villkor. Men som den lyriker och naturromantiker Duato är använder han inslag från urinnevånarnas religion, från naturens krafter och dess skönhet när han skildrar folkets kamp mot förtryck. Konstnären Walter Nobbe ofta återkommande scenograf vid Nederlands Dans Theater har gjort scenografin till många av Ji?í Kyliáns baletter. Nu bildar hans skönt fantasieggande fonder bakgrund till Nacho Duatos stycke specialkoreograferat för Cullbergbaletten.